Definition & Betydelse | Svenska ordet KLUSIL

Definition av KLUSIL

1. som bildas genom att talkanalen stängs av helt, för att sedan hastigt öppnas igen, och därmed skapar ett explosivt ljud
2. (fonetik) språkljud som bildas genom att talkanalen helt stängs av så att ett övertryck byggs upp av den från lungorna utströmmande luften; denna förträngning avlägsnas därefter hastigt och därmed skapas ett explosivt ljud

Exempel på hur man kan använda KLUSIL i en mening

• En affrikata är ett konsonantiskt språkljud som består av två faser: först en ocklusiv fas (som i en klusil) där luftströmmens väg helt stängs av; därefter följer en frikativ fas (som i en frikativa), där luftströmmens väg delvis öppnas upp.
• Initialkonsonanten kan vara en glottal klusil, vilken ur fonemiskt perspektiv eventuellt kan betraktas som den fonetiska realisationen av ett tomt fonem.
• För att ange vilket uttal som gäller kan de markeras med antingen ett qūšāyā ("hård" klusil) eller ett rūkāẖā ("mjuk" frikativa).
• När det finns en punkt (daghesh lene) inuti bokstaven (בּ) är en tonande bilabial klusil uttalas den med hårt läppljud likt svenska 'b'.
• Däremot saknade fornpersiskan retroflexa konsonanter och aspirerade klusiler och ”han blir” på sanskrit heter bhavati men bavatiy (med ett stumt -y) på fornpersiska, där bh- på sanskrit representerar en aspirerad klusil som saknas på fornpersiska.
• Den enda affrikatan kan uttalas som en klusil och kan fonologiskt också anses höra till klusilraden.
• Ett välkänt exempel på systematisk fjärrdissimilation är Grassmanns lag i grekiska och sanskrit, där en rot med två aspirerade klusiler genomgår dissimilation av den första klusilen som övergår i en oaspirerad klusil.

Förberedelsen av sidan tog: 196,75 ms.