Definition & Betydelse | Svenska ordet KONKORDAT

Definition av KONKORDAT

1. avtal mellan de högsta myndigheterna i stat och kyrka

Exempel på hur man kan använda KONKORDAT i en mening

• Fredrik intog en vacklande ställning i den pågående påvestriden men slöt 1447–48 konkordat med Eugenius IV.
• I denna egenskap förde Consalvi de underhandlingar med Napoleon I i Paris, som resulterade i avslutandet av 1801 års konkordat, och i sina memoarer tillägger han sig själv huvudförtjänsten av Pius VII:s färd till kejsarkröningen i Paris 1804.
• Slutligen var Tønsberg också platsen för Sættargjerden, det konkordat mellan kungen Magnus Lagaböter och ärkebiskop Jon Raude, som slöts år 1277 och som gav kyrkan skatteprivilegier, domvärjo i kyrkorättsliga och en stor mängd civil- och familjerättsliga frågor samt makt att själv tillsätta alla ställningar som biskop, abbot och präst utan kungens påverkan.
• Efter en beskickning till Rom 1846–1847 och avslutandet av ett konkordat med påven var han ivrigt verksam för böndernas frigörelse, blev 1858 ordförande i centralkommittén för frågans utredande och kunde 1861 underteckna akten som gav nära 22 miljoner livegna sin frihet.
• I senaten försvarade han spannmålstullarna mot alla angrepp, och han protesterade (6 december 1905) vältaligt mot lagförslaget om kyrkans skiljande från staten samt påyrkade förgäves förhandlingar om ett nytt konkordat.

Förberedelsen av sidan tog: 200,93 ms.