Definition & Betydelse | Svenska ordet KONSTHISTORISKA

Definition av KONSTHISTORISKA

1. böjningsform av konsthistorisk

Exempel på hur du använder KONSTHISTORISKA i en mening

• Efter en tvåårig resa i Tyskland och Italien skrev han sitt första konsthistoriska arbete, Der malerische Styl Giottos (1884), som följdes av en ikonografisk undersökning, Die Genesismosaiken von S.
• De ansatser till konsthistoriska analyser som föregick renässansen begränsade sig ofta till konstnärsbiografier, och det var egentligen först i och med 1800-talet som historiska konstverk började betraktas som uttryck för hela epoker eller än mer övergripande strömningar.
• Termen används i konsthistoriska sammanhang för att klargöra att skulpturen från början varit avsedd att stå fritt i rummet.
• Romerska dagar (innehåller Romerska sägner, konsthistoriska uppsatser och Romerska kejsare i marmor, kulturhistoria) av Viktor Rydberg.
• Han stack därjämte porträtten till sin faders konsthistoriska arbete och till Jan van Gools Nieuwe schouburg der Nederlantsche kunstschilders (Haag 1750–51).
• Greenberg har skrivit en stor mängd artiklar i konsthistoriska tidskrifter och publicerat en samling essäer, Art and Culture (1965).
• Wolffs Verlag i Leipzig utger Carl Einsteins konsthistoriska arbete Negerplastik, en undersökning av afrikanska skulpturer i egenskap av konstföremål utan deras etnocentriska innebörder men i ljuset av en kubistisk teoribildning.
• McCarthy använder sig ofta av sin egen kropp, groteska kostymer, excesser i mat och vätskor, bilder av sex, våld och övergrepp blandat med popkulturella och konsthistoriska referenser.
• den konsthistoriska samlingen med tavlor och sakrala objekt främst från 1400- och 1500-talen samt barocka helgonstatyer.
• Det konsthistoriska museet inhyser den konsthistoriska samlingen med ca 35 000 objekt från medeltiden till nutiden.
• Den 6 september 1877 promoverades han till filosofie doktor, erhöll från och med höstterminen samma år tjänstledighet från sin docentur och inträdde 1872 i redaktionen för Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning, där han företrädesvis skötte den litterära och konsthistoriska avdelningen, men även deltog i författandet av politiska artiklar.
• Trots att fattiggubbarna har uppskattats redan i början av 1900-talet har det saknats närmare konsthistoriska studier kring deras uppkomst och existens.
• Pelikans författarskap handlar om kultur-, idé- och religionshistoria, genom vilket han dels bidragit till ett återuppväckt intresse för den östortodoxa kristendomens historia, främst i Bysantinska riket, dels anlagt konsthistoriska aspekter på kyrkohistorien.
• Som konstnär är Wilén mest förknippad med figurativa oljemålningar i en humoristisk, folklig stil med både pop-kulturella och konsthistoriska referenser och som kan påminna om till exempel Lasse Åberg men han har arbetat i flera olika stilar och har gjort ett antal offentliga verk som en mosaik i Mariehamns idrottsgård och en väggmålning i Ålands jakt- och fiskemuseum i Eckerö.
• Han ägnade sig först åt rättsvetenskapliga studier i Göttingen och Berlin och skulle just börja på den juridiska ämbetsmannabanan när han under en vistelse i Italien 1871 plötsligt bytte till konsthistoriska studier, som han kompletterade genom grundliga museibesök på flera platser i norra Europa, bland annat i Sankt Petersburg och Stockholm.
• Brunius specialområde var estetik och filosofi, och hans konsthistoriska intresse var bland annat riktat mot opkonst.
• Han utgav flera konsthistoriska arbeten, däribland Studier öfver Skånska triumfkrucifix (gradualavhandling, 1915), Anders Johan Hansson 1769–1833 (1924), Carl Fredrik Hill (del 1, 1926), Gustaf Rydberg (1926), A.
• Desjardins blev professor i historia i Douai 1857, skrev bland annat Études sur saint Bernard (1849), Vie de Jeanne d'Arc (1854; 3:e upplagan 1885), L'esclavage dans l'antiquité (1857) och Charles IX (1874) samt utgav det konsthistoriska praktverket La vie et l'œuvre de Jean de Bologne (1883) och handlingar rörande den diplomatiska förbindelsen mellan Frankrike och Toskana under 1400- och 1500-talen (1859-86).
• Senvåren 1939 reste hon till Italien och passerade på sin väg mot Kampanien konsthistoriska sevärdheter från Verona och söderöver.
• Dehio utgav Hartwich von Stade (1872), Geschichte des Erzbisthums Hamburg-Bremen (två band, 1877), vidare tillsammans med Gustav von Bezold det monumentalt anlagda Kirchliche Baukunst des abendlandes (två band text och sju portföljer planscher, 1884-1901), Hans främsta verk, samt Kunstgeschichte in Bildern (fem delar, 1898-1901), ett illustrationsverk för den konsthistoriska undervisningen.

Förberedelsen av sidan tog: 249,41 ms.