Definition & Betydelse | Svenska ordet KULLIGA

Definition av KULLIGA

1. böjningsform av kullig

Exempel på hur man kan använda KULLIGA i en mening

• Omkring 1920 började man avla det gotländska utegångsfåret för att få kulliga (hornlösa) djur med en jämnt grå, lockig päls, fri från bland annat manhår.
• De ursprungliga gotländska utegångsfåren kunde vara både behornade och kulliga (hornlösa) och hade en ull bestående av många olika typer av ullfibrer i ett flertal färger.
• Habitatet utgörs av städsegröna eller lövfällande skogar i kulliga områden samt i bergstrakter mellan 300 och 3000 meter över havet.
• Den trivs i skogiga kulliga områden med bambu och täta snår mellan 2 100 meter och 3 600 meters höjd, ofta högre upp än guldfasanen.
• Dessa gräsmarker ligger ofta i kulliga områden intill galleriskog, men fynd i Bolivia har gjorts i delvis översvämmad savann och i ett område med Cyperus giganticus kring en sjö.
• Rödmaskad barbett trivs kulliga områden med Combretum-bevuxna gräsmarker, blandskog med Albizia, Acacia och Commiphora (även flodnära skog) och odlingsbygd med spridda träd, generellt mellan 1200 och 1500 meter över havet.
• Den sydostliga gränsen mot Alperna är något oklar: I en snäv mening är (lägre) Mittlandet enbart det plana till kulliga landskapet mellan 400 och 800 m ö.
• Som habitat utpekas vattendrag, insjöar och träskmarker i kulliga områden eller i medelhöga bergstrakter.
• Denna skink lever i kulliga områden, på högplatå och i bergstrakter mellan 600 och 2400 meter över havet.
• Landskapet är väldigt varierat, och man går bland annat genom kulliga hagmarker, barrskog, hyggen, sommarstugeområden och storskog.
• Amtet bildades 1992 och är döpt efter det kulliga och glesbefolkade naturområdet Märkische Schweiz som till stor del ligger inom amtets gränser.
• Rasen härstammar från Fjällnäs i Lappland och de är små till växten och tackorna är kulliga och baggarna kulliga eller behornade.
• De härstammar från norra Gästrikland och har variation i färg och både baggar och tackor kan antingen ha horn eller vara kulliga.
• De är oftast vita och kan ha mörka tecken och baggarna är behornade men tackorna är vanligtvis kulliga.
• Den dinaridiska landskapstypen kännetecknas i områdets karstlandskap, den alpina av branta och hårda bergskanter medan den pannoniska landskapstypen märks i naturparkens kulliga och böljande områden.

Förberedelsen av sidan tog: 80,81 ms.