Definition & Betydelse | Svenska ordet LABORATOR

Definition av LABORATOR

1. tjänsteman vid laboratorium

Exempel på hur man kan använda LABORATOR i en mening

• Han var under en tid anställd vid Svenska sockerfabriken som sakkunnig vid dess institut för betesförädling, samt var laborator i cytologi i Lund.
• Han var läroverkslärare 1938-44, blev docent i zoologi vid Stockholms högskola 1944 och var laborator där 1947-55.
• Fries var docent i växtbiologi vid Uppsala universitet 1951–63 och blev 1963 laborator i skoglig nordlig växtgeografi vid Skogshögskolan.
• Studentexamen avlade Rexed i Karlstad 1935 och blev medicine kandidat i Stockholm 1938, medicine licentiat 1943, medicine doktor på avhandlingen Post-natal development of peripheral nervous system 1945, docent i histologi samma år, var extra laborator 1945–1947, blev prosektor vid Karolinska institutet 1947 och var professor i anatomi vid Uppsala universitet 1953–1967.
• Han var amanuens vid medicinsk-kemiska institutionen i Lund 1943–1946, amanuens och underläkare vid neurokirurgiska kliniken i Lund 1947–1951, research fellow vid Montreal Neurological Institute i Kanada 1951–1953, assistent vid avdelningen för neurofysiologi vid Karolinska Institutets Nobelinstitut 1953–1955, forskningsläkare i neuropsykiatri i Lund 1955–1958, biträdande överläkare i Lund 1958–1963, laborator vid Statens medicinska forskningsråd 1963–1965 och överläkare vid klinisk-neurofysiologiska laboratoriet i Lund från 1966.
• Blomstrand blev filosofie magister vid Lunds universitet 1850, docent i kemi 1854, adjunkt och laborator i samma ämne 1856 och var professor i kemi och mineralogi 1862–1895.
• Från 1975 till sin pensionering tjänstgjorde han vid Försvarets forskningsanstalt (från och med 2001 ombildat till Totalförsvarets forskningsinstitut): som laborator 1975–1992 och som forskningschef från 1993.
• Ehrensvärd blev filosofie doktor och docent i fysiologisk kemi vid Stockholms högskola 1942, docent i biokemi vid Karolinska institutet 1948, docent i medicinsk kemi och biokemi 1949–1950, docent i biokemi vid Stockholms högskola 1950, laborator 1952–1956 och professor vid Lunds universitet 1956.
• Aurivillius knöts 1952 till Försvarets forskningsanstalt där han arbetade som förste forskningsingenjör och senare laborator.
• Wassén blev medicine licentiat vid Karolinska institutet 1922, var chefsläkare för Svenska Röda Korsets hjälpexpedition till Ryssland 1921-22, var tillförordnad laborator vid Statens Bakteriologiska Laboratorium 1921-24 och 1924 blev han föreståndare för Göteborgs stads bakteriologiska laboratorium.
• Olof Beckman disputerade år 1955 vid Uppsala universitet på avhandlingen Relative intensities of the X-Ray K lines of heavier elements, och blev docent i fysik samt därefter laborator i ämnet.
• Samma år förordnades han till docent och laborator i experimentell patologi och patologisk anatomi i Uppsala samt utnämndes 1896 till ordinarie professor i patologi där och 1900 till professor i patologisk anatomi vid Karolinska institutet.
• Hedin blev student 1878 och filosofie kandidat 1881 i Uppsala, filosofie doktor 1886 och medicine doktor 1893 i Lund, blev 1886 docent i kemi och 1895 laborator i experimentell fysiologi där, var 1900–1907 chef för patologiskt kemiska avdelningen vid The Lister institute of preventive medicine i London och utnämndes 1908 till professor i medicinsk och fysiologisk kemi vid Uppsala universitet.
• Han utnämndes 1880 till laborator i experimentell patologi och patologisk anatomi i Uppsala, speciminerade 1881 för professuren i praktisk medicin där med en avhandling Studier öfver huvudets neuralgier och utnämndes till ifrågavarande professur 1882.
• Efter att ha genomgått Bergsskolan i Falun förordnades han 1848 som bergsfiskal vid Sala silververk och blev 1852 laborator i kemi vid Teknologiska institutet i Stockholm.
• Han blev aktuarie vid Statistiska centralbyrån 1959, var biträdande sekreterare vid finansdepartementet 1960–62, laborator vid Försvarets forskningsanstalt 1962–65, sakkunnig vid finansdepartementet 1965–66, kansliråd vid försvarsdepartementet 1966–68, forskare vid Statens råd för samhällsforskning 1969, sakkunnig vid OECD i Paris 1970–71.
• Han disputerade 1949 vid Uppsala universitet på avhandlingen An experimental study on air blast injuries och blev samma år laborator vid FOA, där han och verkade som chef för den försvarsmedicinska avdelningen.
• först vid Avdelning 3 (för teleteknik) 1946–1974, där han blev forskningsingenjör 1947, laborator 1953 och var avdelningschef 1957–1974.
• Efter att ha varit laborator vid oceanografiska institutet i Göteborg var han professor i oceanografi vid Göteborgs universitet 1956-72.
• Efter att ha tjänstgjort vid Princeton University i USA och Försvarets forskningsanstalt (FOA) blev han laborator vid Uppsala universitet och slutligen professor i elektromagnetisk fältteori vid CTH 1971.

Förberedelsen av sidan tog: 155,60 ms.