Synonymer & Anagram | Svenska ordet LANDBO

Exempel på hur man kan använda LANDBO i en mening

• Landbo eller landbonde var en bonde i Sverige under medeltiden och tidigmodern tid som brukade en gård som ägdes av annan.
• Åborätt – juridisk term, rätten att på viss tid eller livstid inneha annans jord såsom landbo eller under ärftlig besittning.
• Självägande är en historisk term som betecknar en lantbrukare eller bonde som själv ägde sin jord, i Sverige skattebonde, och som därför inte var arrendator eller ingick i ett godssystem som landbo.
• 1316 upptas dock två kyrkolandbor och en landbo tillhörig femte kanonikatet i Uppsala domkringa i hertig Valdemars jordebok, vilka utifrån vad som framgår av senare dokument om hemmanen låg i Gåvsta.
• Redan omtalas en gård i Alunda brukad av prästens landbo och 1341 upptas en gård som Alunda kyrka efter 1302 erhållit under frälse och skatt.
• Liksom enskilda upplät kronan jord åt landbo (landbonde) mot handpenning och en årlig avgift (så kallad avrad).
• Byn omtalas första gången 1316, då en landbo under domprosten vid Uppsala domkyrka upptas i förteckningen över vad hertig Valdemar uppburit av kyrkogodsen i Tiundaland.
• Under 1500-talet består Sund av 1 mantal frälse och två mantal kyrkojord (det ena brukat av en landbo, det andra av klockaren).
• Hon blev vid lagmanstinget i Bogesund 1630-06-05 fullständigt friad från ett rykte om sedlighetsbrott med brodern och barnamord 1626, vilket en landbo och hans hustru av arghet utspritt.
• Haralds halvbror Kriströd utmärkte sig särskilt under slaget men blev nedstucken av en missnöjd landbo.

Förberedelsen av sidan tog: 79,16 ms.