Definition, Betydelse & Synonymer | Svenska ordet LOKATIV

Definition av LOKATIV

1. (lingvistik) kasus som i sig uttrycker läge eller som förekommer tillsammans med lägesprepositioner
2. (lingvistik) som har att göra med eller som liknar lokativ

Exempel på hur man kan använda LOKATIV i en mening

• Substantivens böjning sker med sex olika kasussuffix för ackusativ, genitiv, dativ, ablativ, instrumentalis och lokativ.
• I till exempel kroatiskan, bosniskan och serbiskan används lokativ så att maskulinum singularis får ändelsen -u, medan femininum singularis byter ändelsen -a till -i och neutrum singular byter ändelsen -o (som är vanligast) till -u.
• Elativ (från perfekt particip elatus av latin efferre ’ta med’, ’ta ur’, ’genomföra’ med mera) är ett kasus eller en lokativ deklination med den grundläggande betydelsen ’ut ur’.
• Substantiv böjs i singular och plural och i 6 kasus: nominativ, genitiv, dativ, ackusativ, lokativ och ablativ.

Förberedelsen av sidan tog: 64,50 ms.