Definition, Betydelse & Synonymer | Svenska ordet MELANKOLI


MELANKOLI

Definition av MELANKOLI

  1. svår nedstämdhet (utan uppenbar orsak); svårmod, tungsinne; tungsinthet, sorgbundenhet
  2. (försvagad betydelse) svårmodig (och ibland lustblandad) sinnesstämning

3

Antal bokstäver

9

Är palindrom

Nej

10
AN
EL
KO
KOL
LA
LAN

15

15

375
AEN
AI
AIK
AIN
AK


Sök efter MELANKOLI på:



Exempel på hur man kan använda MELANKOLI i en mening

  • I Madonnan med barnet, Vila på flykten till Egypten och andra studier av den heliga familjen finns en djup melankoli.
  • Hans kolorit utmärker sig för stark originalitet och en utpräglad känsla för dekorativ effekt är betecknande för hans konst, som har inslag av sekelskiftets melankoli och jugendstilens mjuka kurvatur.
  • Äktenskapet var lyckligt, men Louise led av melankoli (depression) och hemlängtan; hon trivdes inte i Böhmen och avlade ofta månadslånga besök i Danmark.
  • Hedlunds kortprosasamling Ärligt talat från 2006 innehåller häftiga kast mellan lek och melankoli, mellan galghumor och gravallvar.
  • Han skildrar fiskarens, jägarens och resenärens upplevelser i nordliga distrikt med en stil, fylld av stillhet och melankoli, som för tanken till Anton Tjechov och Ivan Bunin.
  • De sjuka hemföll först åt djup melankoli, men väcktes ur sin dystra sinnesstämning när de hörde musik.
  • Som skald var Heredia fullblodsromantiker med utpräglad subjektiv läggning; en blandning av tropisk sensualism och drömmande melankoli framträder starkt i hans dikter, som ofta inspirerats av hemlängtan.
  • Karl Abraham samarbetade med Freud om förståelsen av manodepressiv sjukdom, vilket ledde till Freuds uppsats om "Sorg och melankoli", 1917.
  • Förutom översättningar, bland annat av Vingt chants de Dande (1829, ur Divina commedia) utgav Deschamps ett par häften politiska satirer samt diktsamlingarna Dernières paroles (1835) och Résignation (1839), båda präglade av djup melankoli.
  • Welhaven berättar att Reins hänföll till "den mörkaste melankoli", han var ständigt sjuk och framstod ofta som bitter och människofientlig.
  • För Tompas diktning är ädel och djup känsla, melankoli och rik fantasi, parade med självständig och folklig diktion, karakteristiska, men även humorn var honom ingalunda främmande.
  • Hans människor stryker halvsvältande och huttrande omkring eller söker skydd i rökiga och smutsiga kroglokaler, eller visar bilder av fattigmanshemmen med sin hopplösa melankoli.
  • Guérin framträdde 1893 som texttrogen symbolist men gled omkring sekelskiftet med L'Éros funèbre (1900) över mot parnassismens idealform och ingöt i denna sin melankoli och sitt alltmera religiöst betonade livsinnehåll.
  • Housmans litterära berömmelse vilar på två tunna volymer, A Shropshire lad (1896) och Last poems (1922), med utsökta små dikter i folkviseton, fyllda med en blid melankoli över livets korthet och alltings förgänglighet.
  • Hedersomnämnande: Daniel Gustafsson Pechs översättning av László Krasznahorkais Motståndets melankoli (Norstedts).
  • Medan Taxi hade karakteriserats av material som handlade om rymden och fiktiva världar och personer, var Batiscafo Katiuscas en inre resa kretsande kring teman som ensamhet och melankoli.
  • I 1820-talets Köln övertalar en mor sin son, som varit sängliggande med melankoli efter sin älskades död, att gå på en vallfart till Kevlaar, där den undergörande madonnan finns.
  • Altfiolen skulle tolka Harolds (och Berliozs) egen livsleda och melankoli, medan orkestern skulle skildra det italienska landskapet och folklivet i all dess färgprakt.
  • Coello y Pacheco var en originell författare, vars alster präglas av skarp satir och godmodig humor, inte utan ett drag av melankoli.
  • På 1970-talet försvarade han sitt val av medium från konstkritikers angrepp genom att dra paralleller mellan nyklassicismens melankoli inför det förgångna och tidens trendiga konceptkonst.


Förberedelsen av sidan tog: 96,29 ms.