Definition & Betydelse | Svenska ordet MONOGRAFIERNA

Definition av MONOGRAFIERNA

1. böjningsform av monografi

Exempel på hur man kan använda MONOGRAFIERNA i en mening

• 1988 utkom han med boken Gipskattor och Positiv, Italienare i Stockholm 1896-1910, en av de första historiska monografierna om en invandrargrupp i Sverige.
• Gimbutas fick en stor andel av forskarkåren att sluta upp bakom hypotesen om urindoeuropéernas östeuropeiska urhem genom en rad artiklar från 1956 och framåt och genom de mer populärt hållna monografierna Gods and Godesses of Old Europa 7000-3500 BC (1974) och The Language of the Godesses (1989).
• Förutom en mängd specialavhandlingar, som till stor del publicerades i de av honom uppsatta tidskrifterna "Archiv für experimentelle Pathologie und Pharmakologie" (1873, med Edwin Klebs och Oswald Schmiedeberg) och "Mitteilungen aus den Grenzgebieten der Medizin und Chirurgie" (1895, med Jan Mikulicz-Radecki), utgav han monografierna Klinik der Cholelithiasis (1892, återutgiven 2007) och Diabetes melitus (1898; andra upplagan 1909).
• Som musikskriftställare utarbetade han monografierna Mozart (1917), Brahms (1918), Felix Mendelssohn-Bartholdy (1919), de två vägröjande arbetena Kammarmusiken och dess mästare intill 1800-talets början (1918) och Franz Berwald (1920), vidare Chopin (1920) och Schubert (1922), varjämte han översatte Paul Bekkers Beethoven (1916) och Julius Kapps Liszt (1918).
• Hans intresser för engelsk litteratur tog sig uttryck i en mönstergill upplaga av den medelengelska texten Morte Arthure (1915), samt de populärvetenskapliga monografierna Geoffrey Chaucer (1906) och Lord Byron (1916).
• Bland hans många arbeten kan nämnas textkritiska upplagor av Senecas tragedier (1878-1879), Venantius Fortunatus (1881); dikten Culox (1891) samt Plautus (1895-1896); Plautinische Forschungen (1895); monografierna Die griechisch-römische Biographie (1901), Der saturnische Vers (1905), Der Monolog im Drama (1908) med flera liksom ett betydande antal uppsatser, de flesta införda i den av honom tillsammans med Carl Robert redigerade tidskriften "Hermes, Zeitschrift für classische Philologie".
• Han utmärkte sig vidare som musikhistoriker genom skrifterna Histoire de la chanson populaire en France (1889, belönad med Bordin-priset), monografierna Rouget de Lisle (1892, prisbelönt), Ronsard et la musique de son temps (1903), Hector Berlioz (1904), Gluck (1909), Jean Jacques Rousseau (1912), tidskriftsuppsatser om naturfolkens musik med mera.
• Hans första arbete handlade Antoine Watteau (1888) och de följande monografierna över Christen Købke (1893), Christoffer Wilhelm Eckersberg (1898) och Constantin Hansen (1901) visade honom som en skarpsynt kännare av den danska guldålderns måleri.
• Utöver doktorsavhandlingen utkom han bland annat med monografierna Den förromantiska balladen i Sverige (1912), Variantexemplar av Stiernhielms Ulfilasedition (1939), Snoilsky som bibliofil (1945) och Från Gutenbergbibeln till Gösta Berlings saga (1952).
• Utom översättningar av Pindaros oden (1870–1871) och Aischylos Agamemnon (1896) utgav han en mängd uppsatser rörande antikens Grekland och Italien, av vilka de viktigaste äldre finns med i Samlede philologiske afhandlinger (1896), vartill kommer monografierna Det atheniensiske demokrati (1902), Studien zur alten Geschichte (I–III, 1903–1910), Die römische Geschichte im Lichte der neuesten Forschungen (1906), Die Herkunft der Etrusker und ihre Einwanderung in Italien (1910) med flera.
• Hon har dessutom ägnat sitt intresse åt grammatiska frågor i kontrastiv belysning svenska-finska samt barns tvåspråkighet, som blev temat för monografierna Tvåspråkigheten i skolan (1994) och Barnet, skolan och tvåspråkigheten (1998).

Förberedelsen av sidan tog: 90,81 ms.