Definition, Betydelse, Synonymer & Anagram | Svenska ordet NÄRINGSRIK

Definition av NÄRINGSRIK

1. som innehåller näringsämnen som med fördel kan intagas

Exempel på hur man kan använda NÄRINGSRIK i en mening

• Mer näringsrik kost till små barn, minskad mängd infektionssjukdomar bland små barn till följd av vaccination, mer stimulerande uppväxtmiljö och barns ökade läsning av böcker har föreslagits som orsaker.
• Mörtsjörn är relativt näringsrik för att vara en skogssjö vilket gör att fiskar som rudor och sarvar trivs här.
• Tuvstarr växer vanligtvis på våt, näringsrik mark, såsom källdrag, kärr, strandängar, bäckkanter, diken, och övergivna slåttermarker.
• Det är en grund och ganska näringsrik insjö som ligger i ett aktivt vulkaniskt område i närheten av Kraflavulkanen.
• Den är mycket sällsynt, men kan påträffas på frisk näringsrik lerjord, exempelvis åkrar, gårdar och vägkanter.
• Den är sällsynt förvildad i södra Sverige och växten återfinns då på fuktig, näringsrik mark, exempelvis bäckraviner, lövskogssluttningar och vägrenar.
• Maca är mycket näringsrik, eftersom den både är rik på B-vitaminer, C-vitamin och tokoferoler (E-vitamin) och essentiella mineraler som järn, kalcium, mangan och så vidare.
• Gul sötväppling är ganska sällsynt i Norden, men trivs på öppen näringsrik grusmark exempelvis vid vägkanter, tippar och ruderatmark.
• En undersökning av Bayerns insjöar från 1992 deklarerade Ammersee som måttlig näringsrik (mesotrof).
• Vattenstäkra är ganska sällsynt i Norden, men trivs i näringsrik dy eller lera i grunt vatten, exempelvis i sjöar, åar, dammar, betesmarkspölar och diken.
• Vasstarr är vanlig i Norden och återfinns i utbredda bestånd eller glesa tuvor på våt, näringsrik, lerig eller dyig mark, helst i grunt vatten, som exempelvis sjö- och åstränder, dammar, diken och alkärr.
• Bunkestarr är ganska vanlig i Norden och återfinns på våt, näringsrik dy- eller lerjord som exempelvis stränder, kärr och ofta vid utflöden.
• I Norden förekommer den mycket sällsynt på blöt näringsrik lerjord som exempelvis i lövskogar vid källdrag och bäckar.
• Skärmstarr är ganska vanlig i Norden och återfinns på fuktig till blöt, näringsrik mark, helst med rörligt grundvatten, exempelvis källdrag, småbäckar, alkärr, lövsluttningar, diken och vägkanter.
• Svedstarr är ganska vanlig i Norden och påträffas vanligtvis på näringsrik, gärna kalkhaltig torv- eller sandmark i fjällen, som exempelvis rikmyrar, ängar, översilade kärr, stränder, hedar, klipphyllor och rasbranter.
• Rävstarr är ganska sällsynt i Norden, men kan återfinnas på våt, näringsrik lerjord, såsom diken, dammar, gropar, fuktängar och strandkärr.
• Blankstarr är ganska vanlig i Norden och återfinns vanligtvis på fuktig till blöt, näringsrik lerjord, helst nära kusten, såsom kärr, strandängar, pölar, dammar och gamla stenbrott.
• Väggörten är mycket sällsynt i Norden, men trivs bäst på skuggad, frisk, näringsrik lerjord, såsom vägrenar, trädgårdar, ruiner och häckar.
• Piggstarr är vanlig i Norden och påträffas vanligtvis på öppen, torr näringsrik mark, såsom torrängar, bryn, vägrenar och parker.
• Fjällklubbstarr är ganska vanlig i Norden och trivs på näringsrik torvmark, helst i fjällen, såsom blötkärr, myrar, stränder, bäckkanter och blockfält.

Förberedelsen av sidan tog: 148,84 ms.