Definition, Betydelse & Anagram | Svenska ordet NASAL

Definition av NASAL

1. som har med näsan att göra
2. (fonetik) språkljud som bildas genom att gomseglet sänks så att hela eller delar av luftströmmen tar vägen ut genom näsan

Exempel på hur man kan använda NASAL i en mening

• Som sångare hade han en karakteristisk lite nasal röst och ett speciellt "sound" kännetecknat av vokala harmonier.
• /b/ ersätts ofta av /m/ (bilabial nasal) eller en tonande bilabial tremulant, och /g/ har en mycket ovanlig dubbel flapp, som är unik för pirahã.
• Den bristfälliga ljudtekniken gjorde att talaren (nästan alltid en man) tvingades artikulera tydligt, och rösten lät gäll och nasal vid uppspelning.
• Den är en nasal, vilket betyder att luftflödet helt eller delvis går genom näshålan i stället för munhålan.
• Den är en nasal, vilket betyder att luftflödet helt eller delvis går genom näshålan i stället för munhålan.
• Den är en nasal, vilket betyder att luftflödet helt eller delvis går genom näshålan i stället för munhålan.
• Den är en nasal, vilket betyder att luftflödet helt eller delvis går genom näshålan i stället för munhålan.
• Den är en nasal, vilket betyder att luftflödet helt eller delvis går genom näshålan i stället för munhålan.
• Den är en nasal, vilket betyder att luftflödet helt eller delvis går genom näshålan i stället för munhålan.
• Den är en nasal, vilket betyder att luftflödet helt eller delvis går genom näshålan i stället för munhålan.
• Tilde används i exponentläge över andra tecken i bland annat spanskan (över n som i señor – så kallad muljering) och portugisiskan (över a eller o som i melão eller melões – ger nasal vokal).
• Steve Urkel framstår som en tönt med korta byxor som är uppdragna i skrevet, tillhörande hängslen, stora glasögon och en nasal röst.
• Detta kan, förutom som tonlös postvelar klusil, realiseras som tonande, halvtonande, palataliserad eller implosiv postvelar klusil, postvelar frikativa, postvelar nasal eller postvelar tremulant.
• Lägg märke till att när man ser till luftströmmens väg, går den i båda fallen genom munnen, men i fallet nasal även genom näsan; nasala vokaler kallas därför ibland naso-orala.
• Sången är typisk för dvärgbarbetter, snabb och nasal med korta och snabba serier med två till fem "po-po-po" avgivna ungefär med fem toner i sekunden.
• Från både hanen och honan hörs ett mycket distinkt och energifyllt tjick-burr, ett fallande skriande läte när den attackerar inkräktare i reviret, ett mjukt stigande läte under uppvaktning och häckning, ett kvitter under födosök eller i flykten och en nasal vissling när den anländer till boet med mat.
• Bland lätena hörs monotona pipiga toner som avges i serier, ett kort "pu piiiiiiiii pit" samt en snabb visslad eller nasal drill.
• Bland lätena hörs en nasal och gnällig vissling, ett kort och raspigt ljud samt ett gnissligt "wi-dit".
• Lätena skiljer sig tydligt från vitkindad nötväcka, där sången istället för att vara nasal består av visslingar som stiger i tonhöjd, upplandat med kortare toner.
• Av 43 bevarade omdömen för kvinnorna framgår att 17 gällde utseendet som ”snygg, halvsöt, hårburr, smal mun, fågelansikte, parant” och 11 det muntliga framförandet som ”överartikulerad, barnslig intonation, nasal, knarrigt snack, skånska”.

Förberedelsen av sidan tog: 107,17 ms.