Definition & Betydelse | Svenska ordet OMSTÄNDIGHET

Definition av OMSTÄNDIGHET

1. faktiskt tillstånd som har betydelse i ett system av logiska förbindelser

Exempel på hur man kan använda OMSTÄNDIGHET i en mening

• Processhinder – en omständighet som innebär att en domstol ska avvisa en väckt talan utan att pröva den i sak.
• Jäv är en rätts- eller beslutssituation där en person kan tänkas vara partisk eller där det finns någon särskild omständighet som kan rubba förtroendet för personens opartiskhet.
• Vid utarbetandet av sina Uranustabeller och deras jämförelse med observationerna upptäckte Bouvard omöjligheten att representera denna planets bana genom ett enda elementsystem och tillskrev denna omständighet tillvaron av en obekant störande planet (den senare upptäckta Neptunus), vars bana man senare kunde bestämma ur avvikelserna av Uranus rörelse.
• Med beviskrav avses inom juridikens processrätt det bevisvärde som den som har bevisbörda behöver uppnå för att en omständighet, ett så kallat bevistema, ska anses styrkt.
• En särskild omständighet som låg bakom att Jocke blev huvudperson i egna serier var villkoren för amerikansk tidningsdistribution under 1950-talet, som var billigare om en serietidning innehöll minst två olika serier, med olika persongallerier.
• Skillnaden är att ett karaktärsvittne ska vittna om parternas person, i stället för att vittna om till exempel ett visst händelseförlopp eller omständighet.
• Viktigt är det faktum att vilseledande i princip kan bestå av vilken omständighet som helst, bara det finns ett orsakssamband mellan vilseledandet och handlingen eller underlåtenheten som leder till att något av icke ringa värde överförs från den vilseledde till gärningsmannen.
• Det menar att det föreligger ett samband mellan en viss presumerande omständighet och en annan presumerad omständighet, utan att särskild bevisning för detta måste läggas fram.
• Med tiden skedde en anpassning mot olika godsslag och lastningsmetoder där kontaktledningen är en besvärlig omständighet.
• Om substantivet i prepositionsattributet är ett verbalnomen (eller ord med liknande betydelse) anger huvudordet ofta en omständighet till den i attributet uttryckta situationen, till exempel platsen för mordet, orsaken till krisen.
• Erkännande betyder inom juridiken att en person medger en omständighet som är ofördelaktig för honom.
• Principen innebär bland annat att en omständighet, ett yrkande eller ett bevis som inte åberopas, eller går att sluta sig till från vad som förekommit vid huvudförhandlingen, inte får ingå i det som domstolen baserar sitt beslut på.
• Hans liv präglas av denna dramatiska omständighet, framför allt eftersom hans mor, Tulla, ständigt påminner honom om hans "plikt" att skriva om Gustloffs undergång.
• Det bevisvärde som måste uppnås för att en sådan omständighet, bevistemat, ska anses styrkt inom juridikens processrätt kallas beviskrav.
• Likaså om man vad gäller annan person påstår besvärande omständighet eller förnekar friande eller mildrande omständighet, om myndigheten har att upptaga anmälan i sådan sak, kan man dömas för falsk tillvitelse.
• Denna omständighet tillsammans med de upprepade misslyckandena med att sluta ett handelsavtal med ententen bidrog till att göra situationen prekär, särskilt vad gäller tillgången på livsmedel.
• Som förmildrande omständighet vid bedömningen av företagets överträdelse ska det särskilt beaktas om företagets medverkan i överträdelsen har varit begränsad.
• Burkes filosofi, social interaktion och kommunikation är förstås uppdelad i en pentad, som omfattar handling, scen, Agent, omständighet och ett syfte.
• Vadslagningen i hästtävlingar är förbjuden enligt South Carolinas lag, en omständighet som gör Carolina Cup unik bland stora steeplechasetävlingar.
• Föreskriften, att släktskapsförhållandet mellan mördaren och den mördade vid straffets bestämmande skulle tas i betraktande som en synnerligen försvårande omständighet, togs genom lag instiftad 3 juni 1921 bort ur den svenska strafflagen, som saknande betydelse.

Förberedelsen av sidan tog: 126,04 ms.