Definition, Betydelse, Synonymer & Anagram | Svenska ordet PÖBEL

Definition av PÖBEL

1. (germanism, nedsättande, oftast i bestämd form: pöbeln) lägre samhällsskikt eller den obildade allmänheten, ofta om uppretade och/eller protesterande folkmassor

Exempel på hur man kan använda PÖBEL i en mening

• Gregorius Nazianzus blir patriark av Konstantinopel och såras, när han anfalls av en pöbel av kättare.
• Då Hasdrubal Gisko anklagas för förräderi av karthagerna efter att han har blivit besegrad av romarna i slaget på stora slätterna begår han självmord för att undvika att bli lynchad av en karthagisk pöbel.
• Mest känd är Système de la nature, ou des lois du monde physique et du monde moral (1770, svensk översättning: "Naturens system"), ibland kallad "materialismens bibel", som brändes på bokbål av en uppretad pöbel.
• När riksmarskalk Axel von Fersen attackerades av en pöbel, som misstänkte honom för giftmord på Karl August, försökte han försvara von Fersen.
• Lynchningen av John Carter i Little Rock 4 maj 1927 av en pöbel på åtminstone 2 000 personer fick Martineau att kalla in nationalgardet för att lugna situationen.
• Under kronprins Karl Augusts begravningståg genom Stockholm den 20 juni 1810 blev riksmarskalk Axel von Fersen attackerad av en pöbel, som misstänkte Fersen och dennes syster, Sophie Piper, för att ha giftmördat kronprinsen.

Förberedelsen av sidan tog: 53,89 ms.