Definition & Betydelse | Svenska ordet PALEOCEN

Definition av PALEOCEN

1. en geologisk epok inom neogen, som sträcker sig från 65–57 miljoner år sedan
2. som rör den geologiska epoken paleocen

Exempel på hur man kan använda PALEOCEN i en mening

• Under de första 30 miljoner åren (paleocen och eocen, se tabell nedan) var klimatet på jorden betydligt varmare än idag, och inga större nedisningar förekom.
• Omomyidae är en utdöd familj tidiga primater som levde för 62 till 28,5 miljoner år sedan under paleocen, eocen och oligocen.
• Gruppen uppkom under mellersta jura (för cirka 165 miljoner år sedan) och hade sin blomstringstid under krita och paleocen, de fanns alltså kvar när dinosaurierna utdog.
• Strutsar uppträder för första gången under miocen, men enstaka fossil från paleocen, eocen och oligocen kan också ingå i familjen.
• Sparassodonta eller Borhyaenoidea är en utöd ordning av köttätande pungdjur som levde mellan paleocen och pliocen i Sydamerika.
• Rovtranor (Gastornis) är ett utdött släkte av stora fåglar utan flygförmåga som levde under slutet av epokerna paleocen och eocen under kenozoikum.

Förberedelsen av sidan tog: 99,61 ms.