Definition & Betydelse | Svenska ordet PALEOGRAFI

Definition av PALEOGRAFI

1. vetenskapen om äldre (särsk medeltida) skrifttyper

Exempel på hur man kan använda PALEOGRAFI i en mening

• 1888 invaldes han i doktorskollegiet vid Ambrosiusianska biblioteket, och blev känd för sina kunskaper i paleografi.
• Efter att sedan 1900 ha förestått professuren författade han ett antal arbeten i nordisk ljudhistoria, framför allt rörande äldre tider, samt i runologi och paleografi av vilka särskilt är att nämna Om de germanska mediageminatorna (1897), Till den nordiska språkhistorien (1901 och 1906), Om runskriftens härkomst (1904–06), vari Friesen, i anslutning till Bernhard Salins arkeologiska arbeten, härleder runskriften väsentligen från en grekisk kursivskrift, Vår äldsta handskrift på fornsvänska (1906) och Kylverstenen (i "Antiqvarisk tidskrift", XVIII).
• Åren 1936-44 studerade han paleografi, litteraturhistoria, konsthistoria, teaterhistoria och ekonomi vid Stockholms högskola samt tog lektioner i dans hos bland andra koreograferna Artillio Meurk och Michail Fokin.
• Sina av Philipp Jaffé inlärda historiska forskningsmetoder (paleografi, kronologi, diplomatik) kompletterade han läsaret 1871/72 i Wien för Theodor von Sickel.
• Sedan Reiss idkat studier i neumer, paleografi och medeltida musikteori, särskilt hos Oskar Fleischer i Berlin, utgav han översikten Det norske riksarkivs middelalderlige musikhaandskrifter (1907), gjorde vidare arkivundersökningar i Stockholm, Uppsala, Skara, Köpenhamn och Paris samt utgav "To sekvenser for S:t Olav" (1910, i rekonstruerad 4-stämmig sättning) och (i Videnskabsselskabets skrifter) Musiken ved den middelalderlige Olavs-dyrkelse i Norden (1912) och "Tvo norrøne latinske kvæde med melodiar" (tillsammans med Oluf Kolsrud, 1913).
• Gautier blev 1859 arkivarie vid kejserliga arkiven, 1871 professor i paleografi vid École des chartes och var sedan 1887 chef för den historiska avdelningen av Nationalarkiven.
• Efter att de första volymerna av Javakhishvilis verk Kartveli eris Istoria (Georgiens historia) getts ut mellan 1908 och 1914 etablerade han sig snabbt som en framstående auktoritet på georgisk och kaukasisk historia, georgisk juridik, paleografi, diplomati, musik, drama samt andra ämnen.
• Tjäder var docent och universitetslektor där 1956–1967, blev forskardocent i latinsk paleografi och diplomatik 1968 och tilldelades professors namn 1977.

Förberedelsen av sidan tog: 66,04 ms.