Definition & Betydelse | Svenska ordet PASCHA

Definition av PASCHA

1. högsta ämbetstiteln i Osmanska riket
2. (idiomatiskt) (lat) person som inte uträttar något själv men åtnjuter lyxtillvaro med folk som tjänar denne

Exempel på hur man kan använda PASCHA i en mening

• Han efterträdde 1839 sin far, Mahmud II, mitt under det att riket efter den osmanska härens upplösning vid Nisib, där Egyptens pascha Mehmet Ali, segrade, befann sig i så kritiskt läge att den unge sultanen kunde vänta sig bli angripen i sin egen huvudstad.
• Namnet Paschalis är bildat av pascha, det latinska ordet för påsk; ursprungligen gavs det till pojkar som fötts under påsken.
• Toptani utnämndes till brigadgeneral och 1895 till kommendant i Janina och erhöll 1897 titeln pascha.
• Det första slaget ägde rum 19-20 juli 1877, då en mindre rysk styrka under general Jurij Schilder-Schuldner anföll den av Osman Nuri pascha försvarade staden men slogs tillbaka.
• Titeln "pascha" var en adelstitel och den västerländska motsvarigheten i rang var engelska "Viscount", en värdighet mellan svenska friherre och greve.
• Då innehavare av många guvernörer också hade titeln pascha kallades provinserna av européer ofta inofficiellt paschalikat.
• Efter en svår övervintring ryckte Radetzky med två kringgående kolonner fram 9 januari 1878 och tog hela den turkiska hären, 30 000 man med 66 kanoner, under Wessel pascha, till fånga vid passets södra ända.
• Sultanen hade sex hästsvansar, storvesiren och en pascha av första rangen tre, en pascha av andra rangen två och en av tredje klassen en hästsvans.

Förberedelsen av sidan tog: 174,39 ms.