Definition & Betydelse | Svenska ordet PERSONNAMNET

Definition av PERSONNAMNET

1. böjningsform av personnamn

Exempel på hur man kan använda PERSONNAMNET i en mening

• Företagaren kan ha en firma (företagsnamn) registrerad för verksamheten som skiljer sig från personnamnet.
• Namnets ursprung är osäkert, möjligen kommer det av ett släktnamn "Slödhinger" som skulle bildats av personnamnet "SloÞi", som förekommer på runstenar.
• Julia är ett latinskt kvinnonamn som härstammar från det romerska släktbundna personnamnet Iulius senare Giolio, som härleds från det grekiska ordet ιουλος ioulo som är ett alternativt namn på Demeter vars uttydelse är Moder jord.
• Namnet finns i en kyrklig jordebok från Skara stift år 1540, "een tompt Grimsås", och avser personnamnet Grim, alltså 'Grims ås' som syftar på bebyggelsen cirka en kilometer sydväst om tätorten, Grimsås by.
• Namnet finns i skrift i ett tingsprotokoll 1356, då i dativ som Hudhastum, vilket antas vara en sammansättning av personnamnet Hudhe och pluralis av fornsvenskans stadher, ’ställe’.
• Beteckningen "ungersk" kan härledas dels från upphovsmannens härkomst, dels från det att en artbestämning, ett prefix, sätts framför det egentliga namnet (jämför med hur man i Ungern skriver familjenamnet före personnamnet).
• Etymologiskt är ordet härlett från det lokala uttalet av diminutivformen för personnamnet George, Georgie.
• Namnet Sköllersta skrevs innan år 1923 Skyllersta och kommer av fornsvenskans Skioldastadh, vilket är ett gårdsnamn bildat till personnamnet Sköld.
• Parenteserna i personnamnet þu(r)stin/þu(þ)stin kommer av att det inom runslingan har den lite "inkompletta" stavningen þustin, medan det emellertid ovanför us, det vill säga, utanför slingan, finns något som ser ut som en þ-runa och tänks vara en rättelse som står för ett inskjutande av antingen þ eller det kanske mer väntade r.
• Titeln följer personnamnet som ett affix och används ofta vid tilltal av personer med yrken som krävt akademisk utbildning eller statstjänstemän som ofta innehade högre titlar, som till exempel bej eller pascha.
• Till skillnad från i den tydning av runinskriften som återges i Samnordisk runtextdatabas, och i denna artikel, innehåller det första personnamnet emellertid inte någon t-runa i Brates tydning.
• Khendjer "har tolkats som ett utländskt hnzr och liknades med det semitiska personnamnet h(n)zr, för 'vildsvin'" enligt den danske egyptologen Kim Ryholt.
• Öns namn, Kirjais, anses ha bildats mer eller mindre direkt från personnamnet Kirja (Kirjainen), såsom många gårdsnamn i det svenska språkområdet: genom att -s lagts till för- eller tillnamn.
• Av bebyggelsen Maggböle som kommer av personnamnet Magge som förekom som binamn i Ingå fram till och med 1500-talet, och böle som betyder nyodling.
• Annars är ordet vīkingʀ belagt på svårtolkad DR 216, sammansättning vīkingavǫrðr (vikingarnas vakt) är känd från U 617, personnamnet Vikingʀ är känd på 15 Upplands och Södermanlands stenar, samt på Sm 10, Sm 11, Vg 17 och Ög 8.
• Inom botaniken latiniseras namn på släkten härledda från personnamn i den mening att de ges en feminin ändelse (exempel Adansonia från Michel Adanson, Didierea från Alfred Grandidier), medan artnamn härledda från personnamn, länder eller platser ges antingen en genitivändelse (exempel grandidieri, saharae) eller en adjektivändelse (exempel clusianus efter Carolus Clusius – som i sin tur är en latinsering av Charles L'Escluse, som levde 1526–1609 då latinisering av själva personnamnet var bruklig – suecicus, gotlandica).

Förberedelsen av sidan tog: 126,20 ms.