Definition & Betydelse | Svenska ordet POLISMÄSTARE


POLISMÄSTARE

Definition av POLISMÄSTARE

  1. högre chef inom polismyndigheten

Antal bokstäver

12

Är palindrom

Nej

20
AR
IS
ISM
LI
LIS

3

1

7

AI
AIR


Sök efter POLISMÄSTARE på:



Exempel på hur man kan använda POLISMÄSTARE i en mening

  • Håkan Sune Reinhold Jaldung, född 4 januari 1945, är en pensionerad jurist och polischef som tidigare var polismästare och chef för länsordningspolisen vid Polismyndigheten Västra Götaland.
  • Landsfiskal var i Sverige en rättsvårdande kunglig (statlig) tjänsteman, som bland annat fungerade som åklagare, polismästare och utmätningsman.
  • Varje polisdistrikt hade en polismästare (polischef), och polisdistrikten låg under länsstyrelserna, som var högsta polismyndighet i varje län.
  • Stadsfiskal var fram till 1965 motsvarigheten till dagens chefsåklagare eller polismästare, med ansvar som allmän åklagare samt eventuellt som polischef i särskild stad.
  • Den handlar om tioåringarna Lasse och Maja, som hjälper en velig polismästare med att lösa deckargåtor.
  • När lagmannen dagen efter hittas död i tingshuset riktas först misstankarna mot just Stig Lyte men polismästare Jörgensson är tveksam.
  • Samtidigt bestämmer sig den girige kommissarie Thaddeus Harris att följa med till Miami för att hylla Lassard i hopp om att polismästare Hurst skall inse att han är den rätte efterträdaren till rektorsämbetet.
  • Han var polissekreterare i Värmland 1972–75, på sakkunnig på Justitiedepartementet 1975–82, blev polismästare i Malmö 1982 och länspolismästare i Malmöhus län 1986.
  • Kungens baneman Anckarström får komma till tals liksom den avrättade Överste Hästesko, polismästare Liljensparre och den trolige hjärnan bakom konspirationen, general Carl Fredrik Pechlin.
  • Sandström tjänstgjorde som polismästare i Vilhelmina 1971–1973, polisintendent vid rikspolisstyrelsen 1973–1979, polisöverintendent i Stockholm 1979–1987 och utsågs 1987 till avdelningschef vid rikspolisstyrelsen.
  • En yngre son till bergsrådet Jacob Gustaf de Maré var ämbetsmannen Samuel de Maré (1820–1880), som blev polismästare i Stockholm 1852, underståthållare 1855 och landshövding i Kopparbergs län från 1863.
  • Barfods brev från Stockholm var nästan endast polis och spionrapporter och upplästes ofta av Ehrenström för Gustav III, som med nöje åhörde dem och kallade Barfod sin polismästare.
  • Stadens polismästare vill vara baby, ett butiksbiträde börjar tända på smuts, några vill vara brunstiga björnar och någon blir besatt av rumpor och så vidare.
  • Efter Sveaborgsrevolten med åtföljande arbetaroroligheter i Helsingfors 1906 utnämndes han till polismästare där och återinförde inom poliskåren den ordning den hade ägt haft innan Nikolaj Bobrikovs tid.
  • På grund av de enstaka uppviglande proklamationer som återfunnits i staden under de senaste dagarna och på grund av utvecklingen i Europa efter Februarirevolutionen hade militären och polisen mobiliserat i Stockholm, under ledning av överståthållare Jakob Wilhelm Sprengtporten och polismästare Bengt Carl Bergman, varför det på eftermiddagen den 18 mars fanns extra mycket soldater ute på Stockholms gator.
  • Han var poliskonstapel vid Malmö polisverk från 1933 (extra 1932), där han sedermera blev kriminalkonstapel 1938, kriminalöverkonstapel 1940, 1:e poliskommissarie 1944, polisintendent 1948 och var polismästare 1959–1976.
  • Erlandsson blev juris kandidat vid Uppsala universitet 1949, genomförde tingstjänstgöring 1949–1951, anställdes vid polis- och åklagarväsendet 1951, blev landsfogdeassistent i Västerås 1956, polisintendent vid statspolisen 1959, byråchef vid Rikspolisstyrelsen 1964, polisöverintendent i Göteborg 1965, polismästare där 1971–1984 samt var länspolismästare i Göteborgs och Bohus län 1984–1989.
  • Enligt polismästare La Reynie var hon skyldig till att ha begått en rad förgiftningar, helgerån och svartkonster.
  • August Martin Kjellin, född 7 maj 1867 i Tjällmo i Östergötland, död 7 augusti 1940 i Göteborg, var en svensk polismästare.
  • Bussæus, som var polismästare i Helsingör, författade åtskilliga filologiska och historiska arbeten, bland vilka senare kan nämnas Kong Frederik IV:s Dagregister (1770; på tyska 1773), som utgör en ganska viktig källskrift till Fredrik IV:s.


Förberedelsen av sidan tog: 213,30 ms.