Definition & Betydelse | Svenska ordet POSITIVISM

Definition av POSITIVISM

1. en filosofisk riktning som avvisar alla metafysiska spekulationer och godkänner endast erfarenhet (det positiva) som kunskapskälla

Exempel på hur man kan använda POSITIVISM i en mening

• positivism och empirism – teorier inriktade på att allt vetande och forskning ska ha bas i observationer och mätningar, och att de ska kunna kvantifieras.
• Positivism (franska: positivisme) är inom vetenskapsteori en ståndpunkt som menar att vetenskap ska grunda sig på "fakta", vilket enligt positivismen är kunskap baserad på sinneserfarenhet.
• First, Chomsky contributed substantially to a major methodological shift in the human sciences, turning away from the prevailing empiricism of the middle of the twentieth century: behaviorism in psychology, structuralism in linguistics and positivism in philosophy.
• Logisk positivism är en filosofisk riktning som också kallas logisk empirism, främst representerad av den så kallade Wienkretsen, som kombinerade två grundläggande idéer: att endast observerbara fakta är vetbara (förutom a prioriska satser; som satser i matematiken och logiken) med en djup tro på att studiet av filosofins frågor skulle främjas av att man tog hjälp av de verktyg den nyligen utvecklade formella logiken erbjöd.
• Finnis menar dock att positivism och naturrätt är kompatibla eftersom den senare visserligen förutsätter ett förhållande mellan lag och moral, men inte kräver att moralen gör lagen gällande.
• Premodernismen vänder sig emot såväl modernismens positivism och naturalism, som postmodernismens relativism.
• Fukuzawa ansåg att västvärldens levnadssätt var överlägset den traditionella japanska och spenderade resten av sitt yrkesliv med att förespråka västs positivism och liberalism.
• Han har fått internationell uppmärksamhet för det av honom utvecklade rättsteoretiska begreppet kritisk positivism, ett gemensamt program för den normativa rättsvetenskapens skilda grenar.

Förberedelsen av sidan tog: 88,76 ms.