Definition & Betydelse | Svenska ordet POSTUMA

Definition av POSTUMA

1. böjningsform av postum

Exempel på hur man kan använda POSTUMA i en mening

• Arthur Rimbauds postuma Poésies complètes utges, redigerad av Paul Verlaine, som också skrivit förord.
• Hans regeringsperiod fick namnet Taishō – "stor och rättvis", vilket efter kejsarens död också är hans postuma kejsarnamn.
• Flotow skrev även bland annat operorna Pianella (1860; i Stockholm 1884), L'ombre (1870) samt de postuma Rosellana och Die Musikanten, vidare musik till William Shakespeares Vintersaga, liksom bland annat uvertyrer, trios och sånger.
• Novellen finns utgiven i bokform i de postuma samlingarna Vårt behov av tröst (1955) och Dikter, noveller, prosafragment (1983).
• 2009 publicerades den postuma diktsamlingen Tröst för ett tigerhjärta, sammanställd och försedd med förord av Gunnar Harding.
• Fastän delar av hans historicitet kan diskuteras, kan hans postuma betydelse som Skottlands grundare i den nationella myten inte överskattas.
• Användandet av kinesiska tecken för att återge vietnamesiska ord kan spåras till 布蓋, en del av Phùng Hưngs postuma titel, en nationalhjälte som tillfälligt lyckades återvinna kontrollen över landet från kineserna i slutet av 700-talet.
• Han studerade kemi och mineralogi under ledning av Berzelius samt författade åtskilliga uppsatser i Vetenskapsakademiens handlingar ävensom det postuma arbetet Gravitation universelle, la pression de l’air et les théorémes d’hydrodynamique (1852).
• Historiskt har det postuma namnet ofta konstruerats genom olika kombinationer av tidigare kejsares namn, eller från namnet på kejsarens födelseplats.
• Den publicerades i den postuma diktsamlingen Leier und Schwert (Lyra och svärd) 1814 och tonsattes samma år.
• Zhang fick många postuma utmärkelser för sin lärdom och genialitet och räknas som en polyhistor bland vissa forskare.
• I senare upplagor av hans mest lästa postilla (den postuma) har de herrnhutiska tonfallen blivit dämpade.
• Norvegia antiqua (1689; går till Harald Hårfager), det paradoxala Ulysses et Otinns unus et idem (1702), ett slags motstycke till Rudbecks "Atlantica", och de postuma Norriges kongers historie (1719) och Norges beskrifvelse (1735, färdigt redan 1715), närmast en bearbetning av Peder Olausson Friis långt mera betydande "Norrigis bescrifuelse" av 1632.
• Först i det postuma arbetet Die Königinhofer Handschrift als eine Fälschung nachgewiesen (1882), utgivet av hans son, måste han medge sitt misstag och bidrog genom sina kritiska undersökningar till gåtans lösning.
• Sin väsentliga gärning nedlade han dock som litteraturkritiker med arbeten som Le livre de masques (2 band, 1896-98) och Promenades littéraires (5 serier, 1904-13 och två postuma), som estekiker med arbeten som La culture des idées (1900), Le chiemin de velours (1902), samt som kulturfilosof med arbeten som Promenades philosophiques (3 serier 1905-09) och Épilogues (4 serier, publicerade i Mercure de France 1895-1912, utgivna 1903-13).
• Salinas skrev även en del prosa och dramatik samt ett stort antal essäer, bland andra La poesía de Rubén Darío (1947) och den postuma samlingen Ensayos de literatura híspanica (1958).
• Förutom en studie om Kochanowski författade han utförliga monografier över Adam Mickiewicz (1898) och Zygmunt Krasinski (1904–1905), en essaysamling Czasy i ludzie ('Tider och människor', 1905) samt utgav postuma skrifter av Krasinski och dennes intressanta brevväxling med Henry Reeve (1901).
• På rekommendation av Zweig skrev Gregor tre libretton åt Strauss: Friedenstag (1938), Daphne (1938) och Die Liebe der Danae (1944), samt bidrog till texterna till Capriccio (1942) och den postuma operan Des Esels Schatten.
• Bland övriga många arbeten kan nämnas Cansons de Montserrat (1880), Lo somni de Sant Joan (1887), trilogin Jesus Infant (1894), Flors de Maria (1902), resebeskrivningen Dietari d'un peleyri a Terra Santa (3:e upplagan 1906) och de postuma Rondalies (1908), Els Pobres, els Sänts (1918).
• Larroumets viktigaste verk är hans biografi Marivaux (1883; 2:a upplagan 1903); vidare kan särskilt framhållas La comédie de Moliére (1886; 6:e upplagan 1903), Études d'histoire et de critique dramatiques (1892), Études de litterature et d'art (4 band, 1893–1896), Petits portratis et notes d'art (2 band, 1897, 1902), Racine (1898), Nouvelles études d'histoire et de critique dramatiques (1899) och den postuma Derniers portraits (1904).

Förberedelsen av sidan tog: 596,47 ms.