Definition, Betydelse & Synonymer | Svenska ordet PRIVATRÄTT

Definition av PRIVATRÄTT

1. (juridik) rättsområde som handlar om förhållanden mellan privatpersoner (till skillnad från förhållanden mellan staten och privatpersoner)

Exempel på hur man kan använda PRIVATRÄTT i en mening

• Civilrätt, även kallat privaträtt, är den del av juridiken som berör förhållanden mellan privatpersoner och andra privata rättssubjekt (såsom fysiska personer, organisationer och företag).
• Dotalsystem är en äktenskapslag som härrör från historisk romersk privaträtt, varigenom makarna behåller sin egendom i äktenskapet.
• Tre år senare utsågs han till professor där i allmän rättslära, och 1982 i civilrätt med internationell privaträtt.
• Bogdan doktorerade i internationell privaträtt i Lund 1975 och var docent i internationell rätt (1978-1984), innan han blev professor i civilrätt (1985-1995), varav tre år innehavare av Torsten och Ragnar Söderbergs professur i utrikeshandelsrätt.
• Malmström var professor i civilrätt vid Lunds universitet 1940–1947 och professor i civilrätt med internationell privaträtt vid Uppsala universitet 1948–1972.
• Engströmer blev student 1896, juris kandidat vid Uppsala universitet 1901, juris licentiat 1908, juris doktor 1908, docent i speciellt privaträtt 1909, var tillförordnad professor i processrätt 1908–12, ordinarie 1912–43, prorektor vid Uppsala universitet 1932, rektor 1933–43 samt tillförordnad universitetskansler 1945–51.
• Martin Fehr blev juris doktor 1910 och var docent i romersk rätt vid Uppsala universitet 1910–1917, under åren 1910–1913 även som tillförordnad professor i juridisk encyklopedi, romersk rätt och internationell privaträtt samt 1913–1914 som tillförordnad professor i civilrätt och romersk rätt.
• Vid justitieministeriet finns en avdelning för demokrati och offentlig rätt, en avdelning för privaträtt och rättsvård, en avdelning för kriminalpolitik och straffrätt, en förvaltnings- och styrningsavdelning och en från avdelningarna fristående stab.
• Efter att ha avböjt en inbjudan till Basels universitet blev han ordinarie professor i kanonisk rätt och tysk privaträtt 1844 vid universitetet i Halle-Wittenberg, där han var rektor 1860/1861.
• Stang blev juris kandidat 1890, studerade 1893–1894 privaträtt i Berlin, Strassburg och London, blev høyesterettsadvokat 1896, professor i rättsvetenskap 1897, och var från 1901 e.
• Av Pütters tidigare skrifter kan nämnas Conspectus rei judiciariæ imperii (1748), det anonyma Patriotische Abbildung des heutigen Zustandes beider höchsten Reichsgerichte (1749), Introductio in rem judiciariam imperii (1752), Nova epitome processus imperii (1757 och senare upplagor), vilka bildar ett betydelsefullt led i utvecklingen av tysk privaträtt, och Elementa juris Germanici privati hodierni (1748 och senare upplagor).
• Klæstad, som främst ägnade sig åt sjörätt och internationell privaträtt, anlitades många gånger som skiljedomare i mellanfolkliga tvister och var från 1929 medlem av mellanfolkliga skiljedomstolen i Haag.
• Dessutom var Matzen 1883-96 medlem av kyrkorådet och 1882-87 av skandinaviska sjölagskommittén, 1893-94 Danmarks delegerade på Haagkonferensen för internationell privaträtt, sedan 1895 aktiv ledamot av Institut de droit international och sedan 1901 av skiljedomstolen i Haag.
• Burckhard blev 1886 privatdocent i österrikisk privaträtt vid universitetet i Wien, var 1890-1897 chef för Burgteatern och upptog då Henrik Ibsen, Gerhart Hauptmann, Hermann Sudermann, Arthur Schnitzler med flera samtida dramatiker på spellistan, var sedan bland annat medutgivare av "Die Zeit".
• Sánchez de Bustamante blev professor i folkrätt och internationell privaträtt vid Havannas universitet 1891.
• Haagkonventionen 1996, officiellt Konvention om behörighet, tillämplig lag, erkännande verkställighet och samarbete i frågor om föräldraansvar och åtgärder till skydd för barn, är en konvention av Haagkonferensen för internationell privaträtt.
• Curtius undervisade samtidigt vid universitetet i sachsisk privaträtt, växelrätt, straffrätt och använd romersk rätt 1790–1797.
• Klami blev juris doktor 1970, var biträdande professor i romersk rätt och civilrätt vid Åbo universitet 1972–1976, professor i allmän rättslära och internationell privaträtt där 1976–1988, professor i allmän rättslära vid Uppsala universitet 1987–1992 (samtidigt med professurerna i Åbo 1987-1988 och i Helsingfors 1988-1992) och professor i allmän rättslära vid Helsingfors universitet 1988–2001.
• Han tjänstgjorde vid justitieministeriet 1920, 1921 och 1927, studerade i Tyskland 1921–1923, blev docent i straffrätt 1927, fiskal i Viborgs hovrätt 1928, advokatfiskal 1930, assessor 1931, hovrättsråd 1936, adjunkt i straff- och processrätt vid Helsingfors universitet 1937 samt var professor i allmän rättslära och romersk privaträtt 1940–1958, i allmän rättslära och internationell privaträtt 1959–1963.
• Tidvis uppehöll han undervisningsskyldigheten i den ena av civilrättsprofessurerna där och förestod dessutom fakultetens propedeutiska kurs och var 1940–1947 examinator i privaträtt för statsvetenskaplig-juridisk examen.

Förberedelsen av sidan tog: 68,44 ms.