Definition & Betydelse | Svenska ordet PRONOMEN

Definition av PRONOMEN

1. (lingvistik) en ordklass dit ord som ersätter det egentliga namnet på det som åsyftas hör

Exempel på hur man kan använda PRONOMEN i en mening

• Pronomen (från latin pro nomen, ”i stället för namn”; plural: pronomen eller pronomina) är en mångsidig ordklass som trots att den i de flesta språk bara innehåller ett fåtal ord är mycket betydelsefull.
• Deklination (lingvistik) – inom grammatiken böjningen av substantiv, adjektiv, pronomen och räkneord.
• Ordet hin är ursprungligen ett pronomen med betydelsen "den där", "den andre" men förekommer numera i sin ursprungliga betydelse endast i ålderdomliga sammansättningar som till exempel "hinsides".
• Förutom adjektiv kan attributet bestå av adjektiviska ord ur andra ordklasser, alltså adjektiviska pronomen, ordningstal och particip, till exempel sådana vanor, fjärde budet, godkända avdrag.
• Motsvarande konstruktion i svenskan uttrycks ofta av någon av prepositionerna "till", "åt" eller "för" framför huvudordet (som står i grundform eller, om det är personligt pronomen, i objektsform) eller genom ordets placering i satsen, som i följande exempel med verbet "ge": Hon ger sin mamma (dativobjekt) en blomma (ackusativobjekt) på mors dag.
• I kinesiska används måttsord eller räknemarkörer (量词 liàng cí) tillsammans med räkneord för att kvantifiera föremål, levande som döda, och tillsammans med demonstrativa och interrogativa pronomen för att specificera vissa objekt; något som kan påminna om och nästan alltid bör översättas med bestämd form i svenskan.
• Adjektiviska ord (adjektiv, particip, possessiva pronomen samt vissa räkneord) och artiklar kongruensböjs ofta efter egenskaper som genus, klass, numerus, kasus, species och artikel hos de substantiv eller pronomen som de beskriver eller preciserar.
• Deklination (latin declinatio, av declinare, "böja") är inom grammatiken böjningen av nominala ordklasser: substantiv, adjektiv, pronomen och räkneord.
• En nominalfras byggs upp av antingen ett substantiv, ett substantiviskt pronomen eller ett egennamn, som utgör huvudordet i frasen.
• Teorin bygger på att båda språkgrupperna är agglutinerande, använder sig av vokalharmoni, saknar grammatiskt genus och har flera med varandra likartade ord, däribland pronomen som anses vara ovanliga som lånord.
• Exempel är l'ami ('vännen') respektive m'agrada ('jag gillar det' – bokstavligen 'det behagar mig'), där i båda fallen ändelsen på ett enstavigt pronomen faller bort.
• I det svenska språket har skillnaden mellan maskulina och feminina ord i stor utsträckning upphävts och pronomina han och hon har, då de inte avser personer, ersatts med ett enda pronomen, den.
• Könsneutrala personliga pronomen syftar på personbetecknande pronomen som inte innehåller information om semantiskt kön (sexus).
• Genus är inom språkvetenskapen en indelning av ett språks substantiv och pronomen i olika klasser med utgångspunkt från deras inverkan på böjningen av artiklar, adjektiv och verb.
• Sångens titel är ursprungligen "Ja, må han leva", men sången kan varieras med att ordet "han" byts ut mot lämpligt pronomen för att passa personen eller personerna sången sjungs till.
• Genitiv vor som är identiskt med det possessiva pronominet vor i femininum, används här som ett personligt pronomen, till exempel til vor "till oss".
• Till svårigheterna hör tvåkasusböjningen av substantiv, adjektiv och pronomen samt parallella böjningsmönster för verb.
• Full nominalkvot räknas ut genom: (antal substantiv + prepositioner + particip) / (antal pronomen + verb + adverb).
• Det finns tio ordklasser (część mowy) i polska språket: substantiv (rzeczownik), adjektiv (przymiotnik), verb (czasownik), räkneord (liczebnik), pronomen (zaimek), adverb (przysłówek), preposition (przyimek), konjunktion (spójnik), interjektion (wykrzyknik) och partikel (partykuła).
• En adjektivfras kan stå som ett attribut före ett substantiv eller ett pronomen, eller som ett predikativ till ett subjekt eller objekt.

Förberedelsen av sidan tog: 152,10 ms.