Definition & Betydelse | Svenska ordet RÄNNOR

Definition av RÄNNOR

1. böjningsform av ränna

Exempel på hur man kan använda RÄNNOR i en mening

• De har skarpa framtänder för att skära av gräs och kindtänder med många åsar och rännor på toppen för att smula ner födan.
• Galtar gjuts i smala rännor uppformade i sand, så kallade mått, och har vid olika masugnar olika form och storlek.
• Djuret har 50 till 70 längsgående rännor (hudveck) på huvudets undersida och främre delen av bålen (framför naveln).
• Enligt en inventering 2017 består den av 18 skepp, tre djurfigurer, två fotsulor, 210 skålgropar, 1 slipad yta (kana), 9 fragment, 5 rännor samt två människofigurer.
• Allmänt anses dessa rännor vara tillkomna genom att stenar under inlandsisen varit infrusna i isens undersida och på detta sätt åstadkommit nergröpningarna.
• Västafrikansk gundi (Felovia vae) skiljer sig i utseende från Latastes gundi genom rännor i de övre framtänderna och dessutom är hårtofsen i örat inte lika bra utvecklad.
• Kännetecknande för arten är två rännor i de övre framtänderna, små tår vid bakfötterna och stora runda öron som är täckta med päls.
• Västafrikansk gundi skiljer sig från Latastes gundi (Massoutiera mzabi) genom rännor i de övre framtänderna och dessutom är hårtofsen i örat inte lika bra utvecklad.
• Neoromicia nana har stora kuddar på tummen med tydliga rännor som förbättrar artens förmåga att hålla sig fast på växternas blad.
• Reservatet består av flera älvgrenar, kanaler, rännor, broar och öar med sandstränder och alskog, och är populärt för kanotpaddling, promenader och bad.
• Hällristningarna är från bronsåldern och består av två skepp, tre fotsulor, en ringfigur, 41 rännor och 234 skålgropar.
• Kvarnen drevs med vatten från den numera igenfyllda sjön Skvaltan och Långsjön som via tre anlagda dammar och kanaler samt rännor fördes ner till kvarnen och sedan ut i Duvnäsviken.
• Den omgavs till viss del av grävda rännor som kan ha markerat gränsen för den jord som vigts av en biskop, troligen den engelske prästen Gotebald, som Sven Tveskägg utsåg som missionsbiskop i Skåne omkring år 1000.

Förberedelsen av sidan tog: 62,11 ms.