Definition & Betydelse | Svenska ordet RATIONALISM

Definition av RATIONALISM

1. filosofisk uppfattning att förnuft (och inte sinnesförnimmelser) är den viktigaste kunskapskällan
2. teologisk uppfattning att även trossatser skall granskas och godkännas av förnuftet

Exempel på hur man kan använda RATIONALISM i en mening

• Spinozas filosofi vilar på två huvudprinciper: rationalism och en idé om all materia som delar av Gud.
• Fallibilism (av latin fallible, felbar) är inom filosofi en kunskapteoretisk riktning som hävdar att alla trosuppfattningar är provisoriska och potentiellt felbara – varken axiom, rationalism, empirism eller kantianism kan utgöra säkra grundvalar för det vi påstår oss veta.
• I "Kritik av det rena förnuftet" presenterar Kant för första gången sin transcendentala idealism, en teori han själv ansåg vara en ”kopernikansk vändning” inom den filosofiska diskussionen kring rationalism och empirism, idealism och realism.
• Åren 1821-1825 var han gymnasielärare i Würzburg och Speier, 1833-1852 professor i München i armeniska och kinesiska språken samt i land- och folkkunskap, men avsattes från den förra befattningen på grund av sin teologiska rationalism och från den senare till följd av sin politiska frisinthet.
• Enligt Griffiths kan kristendomen av idag inte utvecklas som religion om den inte frångår den västerländska kulturens maskulina rationalism och i stället lär sig söka kunskap på österlandets feminina intuitiva sätt.
• Mot bakgrund av den ökande sekulariseringen fördömde påven bland annat panteism, liberalism, rationalism, indifferens, kommunism och åtskiljandet mellan kyrka och stat.
• Voluntarism (av latinets voluntas, "vilja") är en lära som betonar viljan, särskilt framför förnuftet (jämför rationalism, intellektualism).
• Bland det han ville göra upp med fanns "medvetenhet" (med vilken Håkansson avsåg strävan efter rationalism och klarhet i varje läge, vilket också skulle innebära oförmåga till improvisation) och "konsekvens" (med vilken i detta sammanhang menades oemottaglighet för rationella argument).
• Redan tidigt propagerade Scheibel i tal och skrift kraftfullt för en ortodoxt luthersk ståndpunkt mot den rationalism som vid denna tid rådde vid de preussiska universiteten.
• Scheeben, som var en betydande nyskolastisk dogmatiker, hävdade att teologins huvudsakliga uppgift var att bekämpa rationalism, naturalism och liberalism.
• Sin åskåding betecknade Avenarius som "empiriokriticism", under avböjande av alla former av animism, materialism, dualism och rationalism ville han återställa det naturliga världsbegreppet och bana väg för en "allomfattande funktionell monism", vilken antar en för alla medvetanden gemensam yttervärld och ett funktionellt samband mellan den "oavhängiga vitalräckan" eller den längre eller kortare följd av tillstånd, varigenom en retad gangliegrupp i hjärnan återvinner sin näringsjämvikt, och den avhängiga vitalräckan eller medvetenhetstillstånden.
• I sin barndom hade Mynster fått en sträng, pietistisk uppfostran, som avlägsnade honom från den positiva kristendomen, men hans varma religiösa känsla sårades likväl i hög grad av tidens ytliga och råa rationalism.
• Bretschneider, som var generalsuperintendent i Gotha sedan 1816, var den mest betydande representanten för den något modererade rationalism, som gärna ville betraktas såsom den högre enheten av supranaturalism och rationalism (så kallad "rational supranaturalism").
• Som teologisk systematiker intog han en mellanställning mellan sin tids rationalism och supranaturalism.
• Den hos fadern förefintliga resten av rationalism övervann han fullständigt; uppenbarelsen är för honom inte i första hand något begreppsmässigt, utan ett Guds handlande i historien, ett faktum.
• Hrab hämtar innehållet från sin musikaliska karriär och musikbranschen i allmänhet och berör ofta ämnen som skepticism, ateism, rationalism och humanism.
• Trots att Meyn ofta använde sig av äventyrsinslag vid en tid då kriminalromanen allmänt sett gick i riktning mot rationalism och vetenskaplighet eller den hårdkokta deckarens moralism, så har dessa historier något mera substans än de mera schablonartade berättelserna i deckarhäftena.
• Han utbildade med anknytning till filosofer som Jules Lachelier, Émile Boutroux, Alfred Fouillée och Octave Hamelin en eklektisk, huvudsakligen av Immanuel Kant påverkad så kallad "integral" rationalism.
• Hand arkitektur skiljer sig från 1900-talets funktionalism och rationalism genom användningen av bjärta färger, utsmyckningar, undvikande av raka linjer och strävan mot harmoni med naturen.
• Han avböjde visserligen metafysiken och bestämde filosofin som en positiv vetenskap men betonade samtidigt, att allt vetenskapligt framåtskridande består i en fortgång från empirism till rationalism.

Förberedelsen av sidan tog: 91,59 ms.