Definition & Betydelse | Svenska ordet RETNING

Definition av RETNING

1. (medicin) något som framkallar kroppslig reaktion

Exempel på hur man kan använda RETNING i en mening

• Genom retning av mantelvävnaden som kallas pärlemor (pärlans mor) kapslas kornet in så att det så småningom bildas en pärla.
• Nysningen framkallas vanligen genom retning av näsans nervceller, antingen på mekanisk eller kemisk väg.
• Han var den förste, som genom fullt exakta försök visade, att muskeln, vid sin sammandragning utvecklar värme (1848), samt uppvisade, att den hastighet, varmed en retning färdas längs nerverna, kan noggrant bestämmas och att den för grodnerverna inte utgör mer än 26–30 meter/sekund (1850).
• I en tillsammans med Gustav Theodor Fritsch utförd undersökning (1870) visade han nämligen, att på hjärnans yta finns ett område, från vilket man genom elektrisk retning kan framkalla muskelrörelser, och att olika muskler träder i verksamhet, beroende på vilket ställe inom nämnda område som utsätts för retningen.
• Han utvecklade flera lika originella som enkla metoder mot migrän (genom retning av nervus sympathicus på halsen) samt vissa öron- och ögonsjukdomar, mag- och tarmkatarr med mera.
• Beteendet som utlöses av detta stimulus (retning) är inte på något sätt beroende av inlärning utan en instinktshandling.
• Tropism (av grekiska tropos, 'vändning') inträffar när en växt rör sig som svar på en yttre retning (stimulus) i en viss riktning, vilken bestäms av förhållandet till retningen och retningens riktning.
• Fruktbildningen utlöses i dessa fall genom den retning, som framkallas av pollinationen eller fröämnenas befruktning.
• För att en retning skall ge upphov till et svar hos nervsystemet måste en retningströskel överskridas, d.
• Detta gör att ollonet pressas framåt och huvan dras tillbaka en del, så att ollonet blottas mer och lättare utsätts för retning.

Förberedelsen av sidan tog: 57,36 ms.