Definition, Betydelse & Anagram | Svenska ordet RETORIKEN

Definition av RETORIKEN

1. böjningsform av retorik

Exempel på hur man kan använda RETORIKEN i en mening

• Den mest välkända definitionen kommer från Aristoteles som beskrev retoriken som "konsten att vad det än gäller finna det som är bäst ägnat att övertyga".
• Antiklimax (av grekiskans anti, mot, och klimax, stege) är inom retoriken en ordningsföljd av samordnade uttryck varigenom det starkare sätts före det svagare: ”många äro kallade, men få äro utvalda” stilistiskt avses en negativ stegring: ”Han sågs som svag i sig själv, än vekare jämförd sin bror, men hans bäste vän fick honom verka fullständigt kraftlös”.
• Genus demonstrativum, genus deliberativum och genus judiciale – de tre kategorierna inom den klassiska retoriken.
• Sina hågkomster och erfarenheter i fråga om retoriken, särskilt retorernas undervisningsmetoder, upptecknade Seneca, som ägde ett utomordentligt minne, på äldre dagar i ett ofullständigt bevarat arbete, närmast avsett för hans tre söner med hustrun Helvia, Novatus (sedermera Gallio, ståthållare i Grekland), Seneca den yngre och Annaeus Mela (skalden Lucanus far).
• Begreppet retorisk fråga syftar alltså inte på alla frågor inom retoriken, utan på en fråga, oberoende av situation, som inte är tänkt att uppfattas som en verklig fråga.
• Pathos är också ett viktigt begrepp inom retoriken, som ett av de tre sätten att övertyga, persuasio.
• Till det grundläggande i retoriken hör de fem delarna, inventio (insamlandet av stoff), dispositio (disposition), elocutio (att ge en "språklig dräkt" till det insamlade och strukturerade stoffet), memoria (att lära sig det utantill) och pronuntiatio/actio (framförandet).
• Inom den klassiska retoriken handlar katakres först och främst om ord där en ”riktig” term saknas, vilket också är orsaken till att den räknas som en trop.
• Empiriskt har Bengtson studerat Moderaternas appropriering och transformering av socialdemokratiska myter under valrörelsen 2006, samt retoriken i Tobias Billströms omdebatterade "Blond och blåögd"-uttalande.
• Språkfigurernas teori formulerades inom den klassiska retoriken, som delade in stilfigurerna i troper och figurer eller ornament.
• Petitio principii (latin ’begäran om utgångspunkten’) är inom retoriken och logiken ett bevisfel, där det som ska bevisas på något sätt förutsätts, eller där slutsatsen är mindre tvivelaktig än en av premisserna.
• Ethos (grekiska ἔθος - etos, sed, lära), ibland benämnt etos, är ett begrepp inom retoriken som används för att definiera en talares trovärdighet.
• Inventio (Latin ”(Upp)finnande”) är ett begrepp inom retoriken för när talaren finner stoff för sitt tal.
• Semiotiken är fokuserad på konstruktionen och kommunikationen av tecken generellt och ofta på ett beskrivande sätt, medan retoriken ser mera till människans konkreta bruk av tecken, och speciellt då av symboler eftersom de utgör en central del av övertygelseprocessen.
• Genus Deliberativum (latin genus, "sort", deliberare, "överväga", från libra, våg; , génos symbouleutikón) är ett av de tre klassiska tal-genrerna inom retoriken och innefattar att råda eller avråda.
• Genus demonstrativum (av latinets genus dvs "sort", och demonstrativum, som är besläktat med demonstration, dvs "uppvisande"; , génos epideiktikón) är inom retoriken en talform där något eller någon hyllas eller smädas.
• Oavsett vilken av stilarna man väljer ses det inom retoriken som viktigt att talaren besitter ett rikt ordförråd (som på latin kallas copia).
• Inom retoriken innebär arete att en talare skall visa goda moraliska egenskaper för att skapa ett trovärdigt ethos.
• Samtidigt hyllade Schnitzler den östtyska staten, försvarade Berlinmuren och kallade den för en "antifascistisk skyddsvall", helt i enlighet med den officiella retoriken i DDR.
• Kairos har sitt ursprung i den hedniska retoriken, och omnämns även i Platons dialog Faidros, som ett retoriskt grepp som är avgörande för huruvida en människa är en fulländad talare eller ej.

Förberedelsen av sidan tog: 174,41 ms.