Definition, Betydelse & Anagram | Svenska ordet RISTNING

Definition av RISTNING

1. det att rista
2. ristat föremål

Exempel på hur man kan använda RISTNING i en mening

• Under yngre stenåldern tillverkades sticklar av flinta med smal, tvär egg och användes som mejsel eller kniv vid tillverkning och ristning av ben- och hornföremål.
• Stenens konstnärligt utförda ristning är skapad av den uppländske runmästaren Öpir och motivets ornamentik med en rundrake och ett kristet kors går i Urnesstil Pr4 daterad till perioden 1060-1100.
• Den är en halvannan meter hög och en halv meter bred och cirka tre decimeter tjock runsten med en ristning i en slinga med åtta till nio centimeter höga runor.
• Brate anser att den inskrift han kallar B är vänd upp-och-ner i förhållande till A och läser den således också i motsatt riktning, till skillnad från hur man gjort i Samnordisk runtextdatabas, där dessa alltså räknats till en och samma ristning.
• Marmorn är av kalkhaltig typ kallad cipolin; den har en ideal sammansättning för ristning, med lågt motstånd för friktion och bryts lätt.
• 2001 upptäcktes ytterligare en ristning, Bølamannen, som föreställer en skidlöpare, omkring 40 meter nedanför renen.
• Runristningar placerades ofta längs färdvägar och det finns just en sådan väg på näset mellan Stäksön och fastlandet, Lilla Stäket, angiven som platsen för denna ristning i Johannes Bureus anteckningar.
• Enligt Upplands runinskrifter är ytan mycket skrovlig och full av hål och andra fördjupningar, och därför mycket olämplig för ristning.
• Runstensfragmenten ligger upplagda i ett litet röse, i vilket även stenstycken som ej bär några spår av ristning ingår.
• Slingan och ornamenten på stenen är inte skickligt utförda och stenens ristare, Lidsvald, är inte känd från någon annan ristning.
• Troligen har runristningen utgjorts av hela runraden, men vad meningen med en sådan ristning var är svårt att avgöra.

Förberedelsen av sidan tog: 242,56 ms.