Definition, Betydelse & Anagram | Svenska ordet ROMANENS

Definition av ROMANENS

1. böjningsform av roman

Exempel på hur man kan använda ROMANENS i en mening

• Dr James Sheppard – den lokale läkaren, Poirots medhjälpare i undersökningarna, och romanens berättare.
• Det är först som predikant och ”vansinnig” undergörerska romanens tragiska hjältinna får namnet Amorina.
• I romanens upptakt kommer Henry Morgan, den fiktive karaktären från Östergrens tidigare romaner Gentlemen och Gangsters, en dag gående till berättarens gård i Skåne.
• Broms, den sluge och självmedvetne juristen Abraham Björner som enligt romanens uppgift ser ut som Gustav Vasa, den intelligenta mamsellen Mimmi Book som är syster till prosten Book och den demoniske sedlighetsivraren lektor Paulus Holmin.
• På grund av strålningen har en stor mängd muterade barn fötts, en av de vanligare mutationerna har gett upphov till telepatiska förmågor, något som de icke drabbade i allmänhet har mycket svårt att acceptera - dock har det i romanens början inte uppstått några direkta våldsamheter.
• Även om handlingen i sig är ganska simpel – till och med arketypisk – ligger romanens storhet i dess detaljer och gömda mönster.
• Orten, som handlingarna utspelar sig i, hette vid romanens tillkomst Breared, och namnet Simlångsdalen skapade Fredrik Ström från namnet på sjön – Simlången – som är belägen i dalgången intill samhället.
• Song Jiang och många andra av romanens karaktärer baseras på verkliga historiska personer, som kommendanten i det kejserliga livgardet Gao Qiu och den maktlystne statsministern Cai Jing.
• I romanen sägs att Tristero på 1700-talet ska ha besegrats av Thurn und Taxis, som ledde ett historiskt verkligt postbefordringssystem, och därefter levt underjordiskt vidare in i romanens nutid.
• Två av romanens huvudpersoner är aristokraten Konstantin Levin och furstinnan Anna Karenina, vilka gestaltas genom skilda livshållningar.
• Nabokov demonstrerar sin skicklighet i det att han får läsaren att stundtals glömma bort att det är en sexualbrottsling som är romanens berättare.
• Key tyckte att Pennskaftet var en "modig mycket mångsidig och levande, rolig och tänkvärd bok", men menade att Wägner hade låtit Pennskaftet "sätta det sekundära före det primära", i betydelsen att Pennskaftet, romanens huvudfigur, hade ägnat för mycket tid åt kampen för kvinnlig rösträtt och för lite tid åt sin kärlek Dick.
• Nathalie Sarraute menar i sin teoretiska essäsamling L'Ère du soupçon att Compton-Burnett när essäsamlingen skrevs hade de bästa lösningarna på romanens utmaningar.
• Efter synpunkter på romanens trevande inledning menade Olsson att den växte fram till en "egenartad skönhet".
• Psykoanalys, Boyes bejakande av sin homosexualitet samt intryck från den litterära modernismen tros vara avgörande orsaker till romanens tillkomst.
• Sarraute sågs som en banbrytare, och en av de främsta teoretikerna, när det kommer till Den nya romanens tradition och hon räknas, enligt Bonniers Författarlexikon, som en av de viktigaste förnyarna av 1900-talets litteratur.

Förberedelsen av sidan tog: 142,88 ms.