Definition, Betydelse & Synonymer | Svenska ordet RUNSVENSKA

Definition av RUNSVENSKA

1. det forntida språk som talades mellan cirka år 800 och 1225 (eller 1100), ett nordiskt språk som föregick fornsvenskan och språkligt var så gott som identiskt med rundanska (blott åtskilda geografiskt)

Exempel på hur man kan använda RUNSVENSKA i en mening

• Inskriften är utförd i svensk runtradition men skriven i vad som kan kallas ”runjämtska”, en regional variation till runsvenska.
• Ortnamnet innehåller sannolikt pluralformen av ordet orm (fsv ormber) eller möjligen genitiv av det runsvenska mansnamnet Ormi.
• Även om tungomålen i Norden var dialekter av samma språk, talar man om ”runsvenska” för att betona de små särskiljande drag, som ändå fanns i runsvenska jämfört med fornvästnordiska, och för att betona, att man syftar på just det svenska runinskriftsmaterialet.
• Inskriften är det äldsta belägget på folklandsnamnet Värend, i form av det runsvenska adjektivet virðskr i dativ singularis maskulinum virðskum (normaliserad form).
• Ett exempel är, att svenska runinskrifter plägar transkriberas, normaliseras till runsvenska, och sedan översättas.
• Namnet är en analog till rundanska och runsvenska och kommer av att majoriteten av det skriftliga materialet från perioden är belagd med runskrift.

Förberedelsen av sidan tog: 101,67 ms.