Definition & Betydelse | Svenska ordet SEKUNDCHEF


SEKUNDCHEF

Definition av SEKUNDCHEF

  1. chef för ett regemente som till namnet har kungen såsom chef

Antal bokstäver

10

Är palindrom

Nej

6
EK
HE
SE

7

7

175
CD
CDN
CDS


Sök efter SEKUNDCHEF på:



Exempel på hur man kan använda SEKUNDCHEF i en mening

  • Carl Gustaf Hammarskjöld tog studentexamen i Uppsala 1883, officersexamen 1885, blev underlöjtnant i Värmlands fältjägarkår 1885, löjtnant 1891, vid generalstaben 1895, kapten där 1899, i Vaxholms grenadjärregemente 1903, major vid generalstaben 1906, överstelöjtnant i armen 1909, vid Första livgrenadjärregementet 1910, överste i armén 1913, överste och sekundchef för Första livgrenadjärregementet 1914, chef för 3:e infanteribrigaden 1917, generalmajor och chef för VI.
  • På ett militärt fartyg motsvaras sekundchef av titeln sekond, där vederbörande är den ställföreträdande chefen på fartyget.
  • Genom Befälhavande generaladjutanten i Stockholm kom Överkommendantskapet att utvecklas och kom att benämnas från 1818 som Överkommendant och befälhavande överadjutanten för kommendant för Stockholms garnison, denna organisation bestod oförändrad fram till 1926, då äldste sekundchef eller regementschef inom garnisonen utnämndes till kommendant.
  • Giertta blev i december 1717 sekundchef och kaptenlöjtnant vid Kunglig Majestäts Drabanter och Livskvadron och följde med vid Karl XII:s infall i Norge 1718.
  • Åren 1862–1866 var han expeditionschef vid lantförsvarsdepartementets kommandoexpedition innan han 1866, efter 27 års tjänst i Andra livgardet, blev överste och sekundchef för regementet.
  • När hans regemente 1863 fått kabinettskammarherre och fullmäktig i Jernkontoret som överstelöjtnant samt en förste hovmarskalk och förste hovstallmästare som major tog af Ugglas avsked som sekundchef och från hovtjänsten i protest mot att hovmeriter vägde tyngre än militära meriter vid befordran inom regementet.
  • År 1969 blev Stjernswärd överstelöjtnant i pansartrupperna och omplacerades då till Gotlands regemente (P 18) som utbildningschef för att 1972 återföras till kavalleriet som sekundchef för Livgardesskvadronen (K 1), vilket han var till 1974 då han befordrades till överste och för tredje gången bytte truppslag och placerades vid P 2.
  • Rudenschöld blev underlöjtnant vid Livregementets dragonkår 1885, löjtnant vid regementet 1891 och vid Generalstaben 1893, kapten vid generalstaben 1898, ryttmästare vid regementet 1902, major 1904, överste 1911, sekundchef för Livregementets husarer 1913, generalmajor och inspektör för kavalleriet 1917, chef för Andra arméfördelningen 1922 och generallöjtnant 1924.
  • Grafström var sekundchef vid Livgardets dragoner (K 1) 1952–1955, blev överstelöjtnant 1954 och var försvarsattaché i Helsingfors 1955–1958.
  • Ljungquist var lärare vid Krigsskolan 1944–1948, militär instruktör i Etiopien 1948–1950, chef för kavalleriets kadettskola 1950–1954, sekundchef för Livgardesskvadronen 1955–1959 och sekundchef för Livregementets husarer 1959–1967.
  • 1922 befordrades han sedan till överste samt regementschef för Norrlands dragonregemente (K 8) för att 1930 flyttas till Livregementet till häst där han var sekundchef till 1935 då han blev brigadchef vid Östra arméfördelningen.
  • Han befordrades till överstelöjtnant i armén och överadjutant 1809, blev överstelöjtnant vid Livgrenadjärregementet 1810 och sekundchef för nämnda regementes rusthållsdivision samma år, överste i armén 1812, generaladjutant, överste och chef för Andra livgrenadjärregementet 1816, Kabinettskammarherre hos Kungen samma år.
  • Han blev överstelöjtnant i armén 1921, överstelöjtnant i Svea livgarde 1922, överste i armén 1926, var överadjutant hos konungen 1926–1934, överste och sekundchef för Göta livgarde 1926–1934, ordförande i Stockholms landstormsförbund 1926–1933, tjänstgörande kommendant i Stockholms garnison 1928–1934 samt generalmajor i generalitetets reserv 1934 och kabinettskammarherre samma år.
  • Rosenblad blev underlöjtnant vid Svea livgarde 1871, ordonnansofficer hos kronprinsen 1879, kammarherre 1881, major 1896, överstelöjtnant 1898, överste och sekundchef för Svea livgarde 1902–1909, överadjutant hos kung Gustaf V och chef för konungens stab 1908–1909, generalmajor i reserven 1909, överkammarherre hos drottningen 1909.
  • Cederschiöld var lärare vid infanteriets stridsskola 1919–1923, chef där 1926–1931, sekundchef vid Livregementets grenadjärer (I 3) 1931–1936 och vid Svea livgarde (I 1) 1936–1938.
  • 1861 utnämndes Ljungstedt till chef för konstruktionsdepartementet vid Karlskrona station, för att 1863 befordras till överste och bli utnämnd till sekundchef för Flottans konstruktionskår.
  • Åren 1972–1977 var han sekundchef vid Livregementets grenadjärer och åren 1975–1977 även försvarsområdesbefälhavare för Örebro försvarsområde.
  • Säfwenberg blev kapten 1904, vid generalstaben 1905, vid regementet 1909, major vid generalstaben 1912, överstelöjtnant 1915, överste 1917 och sekundchef för Första livgrenadjärregementet 1919, chef för Tredje infanteribrigaden 1923, brigadchef vid norra arméfördelningen 1928, generalmajor 1929 och chef för östra brigaden 1931–1932.
  • Flodström befordrades till överste 1946 och var sekundchef för Livregementets grenadjärer 1949–1952 (tillförordnad från 1947).
  • Skiöldebrand var sekundchef för Livgardesskvadronen 1961–1972, adjutant hos kungen 1961–1967, förste adjutant hos kronprinsen 1967–1972 samt hovstallmästare och chef för Konungens hovstall 1972–1984.


Förberedelsen av sidan tog: 93,00 ms.