Definition, Betydelse, Synonymer & Anagram | Svenska ordet SKÄLLA
SKÄLLA
Definition av SKÄLLA
- liten öppen klocka som hängs under halsen på husdjur för att kunna lokalisera det
- avge det ljud en hund frambringar: vov
- uttala förolämpning /gentemot någon/
- (vardagligt) drastiskt (och ofta högljutt) konfrontera, kritisera och/eller tillrättavisa /någon/ (för olydnad, försummelse och dylikt)
Antal bokstäver
6
Är palindrom
Nej
Sök efter SKÄLLA på:
Exempel på hur man kan använda SKÄLLA i en mening
- Han är en pratglad och okänslig försäkringssäljare, som tror att Kapten Haddock är hans bäste vän trots Haddocks benägenhet att skälla ut honom.
- På spår 5, blueslåten "Seamus" medverkar schäfern med samma namn, genom att skälla alternativt yla melodin.
- Dingon liknar tamhunden, och den kan skälla, även om det inte är tamhundens klara skall utan ett kort, dovt skall då den känner sig hotad.
- Han är också noga med prydligheten och sågs ofta i de tidigare avsnitten av American Chopper skälla ut personalen när de stökat till i verkstaden.
- Hundarna användes inte bara som drivande hundar utan fick även ställa älg, skälla på ekorre och skogshöns, markera utter och apportera.
- Att "gräla", "skälla" eller "snubba" verkar inte värdigt nog att rista in på ett objekt tillhörande en krigare.
- Boken handlar om en liten pojke som härmar det som hunden Pellerell gör, bland annat att skälla på kråkor och äta kottar.
- I en audiens i slutet av mars 1848 kom kung Fredrik Vilhelm IV, som ofta varit beredd att tillmötesgå önskningar från Berlins borgerskap, att skälla ut Krausnick för att han fört kungen bakom ljuset om sakernas sanna tillstånd.
Förberedelsen av sidan tog: 153,66 ms.
