Anagram & Information om | Svenska ordet SKALLRANDE

Exempel på hur man kan använda SKALLRANDE i en mening

• Lätet är långt och hårt, stigande "shraaaaaaaa", men även ljusare och fallande "taaaar", ett hårt och långt skallrande ljud och ett kraftigt gläfsande "keeeew" hörs.
• Ralltranans läte är ett riktigt vildmarksljud, ett spöklikt skri eller ylande med skallrande övertoner som huvudsakligen hörs nattetid.
• Den har en bred repertoar, från enkla "ark" till kacklande ljud, skallrande "trrrrrrrrrrr", ett på engelska återgivet "hurry-up" likt sottärnan och mer musikaliska.
• Hanar kan dock yttra en mjuk och hes vissling och ett "whirr", medan honans läte är ett högljutt, skallrande "gaark".
• Lätet är ett torrt och vasst tjippande, medan det under hanens spel hörs fladdrande och skallrande ljud.
• Lätena är mest lika mexikansk alka, ett syrseliknande skallrande läte snarare än de ljusa visslingarna hos kalifornienalkan.
• Afrikansk jaçana är en ljudlig fågel, med serier av skallrande, upprepade toner, gälla grymtningar och aggressiva drillar.
• Lätena är mörka och gnissliga eller sträva, med ett djupt skallrande "garrr" eller ett stigande kväkande "brraak".
• Spellätet utförs i flykten, då den flyger i vida cirklar över skogen, ett ljudligt och metalliskt skallrande "pip-pip-pip-pip-pip" avlösta av dämpade knorrande ljud.
• Vid uppflog hörs ett skallrande ljud från vingarna, dock inte lika ljudligt och klickande som hos mexikansk sparvduva.
• Bland lätena hörs ett snabbt "chi-chi-chi-chirroo", en fallade drill och olika sorters skallrande, gnisslande, väsande och kacklande läten.
• Rostbuksspett är en rätt ljudlig fågel som yttrar en rad olika snabba tjattrande läten, bland annat ett upprört "kirridick", ett ljust "tik-tik-tik" och ett skallrande "chit-chit-chit-r-r-r-h".
• Vitbukig spillkråka är en ljudlig fågel som yttrar en rad olika läten: metalliska "kyank", nasala "eeeee-es", explosiva "keeee-ah", stammande "tut-t-tut-t-tut" samt skrattande serier med "kyah" och skallrande "kyek-ek-ek-ek", det senare vanligen i flykten.
• Den har även ett skallrande eller gnäggande ljud som också liknar dunspettens motsvarande läte, dock utan fallande ton mot slutet.
• Sången består av en torrt, metalliskt skallrande som levereras från sittplats eller i en kort sångflykt, helt olikt bengallärkans utdragna sångflykt med en upprepade serie tunna, ljusa och tvåstaviga toner.
• Arten är ljudlig, med raspiga och skriande "schrEER EEER", hårda men melodiösa "sch-sch-brip", både enkla och tvåstaviga böjda visslingar, ljusa flöjtande toner och skallrande "ch-ch-ch".
• Sången är en fyllig och komplex serie med upprepade toner, ömsom djupt visslande, ömsom silverklingande och skallrande.
• Den har många olika läten, bland annat en stigande serie gnissliga toner, men även mjuka enkla toner och mindre behagliga kväkningar och skallrande ljud.
• Lätet som gett arten dess namn hörs bara på nära håll och består av en låg och sträv ton som upprepas oregelbundet, ofta uppsnabbat till ett skallrande ljud.
• Stensvalans läte är ett mjukt, rullande "verr", medan den tunna sången innehåller utdragna skallrande eller knarrande ljud.

Förberedelsen av sidan tog: 169,34 ms.