Definition, Betydelse, Synonymer & Anagram | Svenska ordet SKARPSINNE

Definition av SKARPSINNE

1. förmågan att vara skarpsinnig, klurighet, klyftighet

Exempel på hur man kan använda SKARPSINNE i en mening

• Han var verksam som lärare där från 1113 och utövade stort inflytande genom sin lärdom och sitt skarpsinne.
• 1991 - Johan Asplund - "för sina idékritiska essäer, som präglas av skarpsinne, integritet och osviklig språkkänsla".
• Bland hans många om skarpsinne och ovanlig lärdom vittnande arbeten må nämnas Götternamen, Versuch einer Lehre von der religiösen Begriffsbildung (1895).
• Egentligen var han den förste, som bearbetade den indiska litteraturen med strängt filologisk metod; med genomträngande skarpsinne och utomordentlig grundlighet verkade han rent av som banbrytare för den indiska filologin och språkvetenskapen.
• Trots att han var en duglig befälhavare, saknade Llywelyn sin farfars politiska skarpsinne och skaffades sig en onödig fiende i kung Edvard I av England, genom att fortsätta att liera sig med Simon de Montforts familj, även efter att den bekymmersamma freden med engelsmännen slutits.
• Med skarpsinne och ensidighet genomför Mill försöket att förklara allt själsliv ur element, som erhålls genom sinnesförnimmelser och genom beröringsassociation förbinds med varandra, där förbindelsen, liksom vid kemiska föreningar, ibland åstadkommer något nytt i förhållande till de ursprungliga elementen.
• Dessa deckare följer den vanliga polisens arbete, snarare än påhittade amatördetektiver, vilket betyder mer samarbete, och mer ihärdighet än skarpsinne.
• Du ska avskilja jorden från elden, det förtunnade från det förtätade, på ett angenämt sätt och med stort skarpsinne.
• Ibn 'Arabis vistelse i Mecka var begynnelsen på ett enormt litterärt skapande som kom till tack vare hans sällsynta kontemplativa skarpsinne och intellektuella klarsynthet.
• Konráð Gíslason var framförallt detaljforskare, utmärkt av betydande skarpsinne och en ytterlig noggrannhet, som ibland gränsade till pedanteri.
• Stark självkritik och skapande fantasi, skarpsinne och förmåga att överblicka stora områden av filosofin, lärdom och utpräglat detaljsinne, språklig klarhet och litterär finess, både naturvetenskaplig och humanistisk bildning, skepsis och intellektuell lidelse – dessa egenskaper hade han, och det gjorde honom till en mycket betydande filosofisk vetenskapsman.
• Utrustad med ovanligt skarpsinne och stor viljekraft, ådrog han sig redan tidigt den lärda världens uppmärksamhet genom sina tidskriftsartiklar, i vilka han redogjorde för sina upptäckter i och omkring Rom.
• Hans viktigaste arbete, Philosophische Versuche über die menschliche Natur und ihre Entwicklung (1776–1777), utmärks av skarpsinne och noggranna iakttagelser, och man finner däri för första gången de psykologiska fenomenens tredelning i förstånd, känsla och vilja.
• Hon beskrivs som "En kvinna med egenskaper vida över medelmåttan", vars "utmärkta vett och förträffliga egenskaper hafva förfärvat en sådan allmän högacktning, ett det vore överflödigt att här nämna dem", vilket ansågs stå över hennes köns förmåga och placera henne bland de främsta kvinnorna i landet: detta omdöme ansågs bland annat syfta på handlingskraft och intellektuellt skarpsinne samt hennes skicklighet som konstnär.
• I skarpsinne och psykologisk finhet står han som den främste bland sin tids och sitt århundrades exegeter, särskilt på Nya Testamentets område, och han hör till de få, som kunnat bilda en teologisk skola.
• Han ägnade med stort skarpsinne och idérikedom sin forskning åt gamla kyrkans historia och särskilt övergången från den nytestamentliga tiden samt kultens arkeologi.
• Hans Observations on the Fairie queene of Spenser (1754; 3:e upplagan 1807) vittnar om skarpsinne och omfattande lärdom, egenskaper, som han i än högre grad ådagalade i The history of English poetry (3 band, 1774-1781; 4:e reviderade upplagan 1871), en, såsom ett helt betraktad, på sitt område länge oöverträffad uppslagsbok, som dock avbryts vid ingången till Elisabets tidevarv.
• Görres begåvning låg inte på den strängt vetenskapliga forskningens område, då han saknade kritik; däremot hade han skarpsinne och kombinationsförmåga.
• Staaffs vetenskapliga alstring, som är betydande, ansågs av samtiden utmärkas av skarpsinne och rikedom på synpunkter i förening med stor klarhet i framställningen.
• Som universitetslärare inlade Aubert stora förtjänster, medan hans litterära verksamhet länge inskränkte sig till smärre och jämförelsevis fåtaliga grammatiska och textkritiska studier, som emellertid vittnar om skarpsinne och lärdom.

Förberedelsen av sidan tog: 173,30 ms.