Definition & Betydelse | Svenska ordet SORGESPEL

Definition av SORGESPEL

1. tragedi, drama i allmänhet, ett seriöst skådespel som inte är en komedi

Exempel på hur man kan använda SORGESPEL i en mening

• Resan gav honom inspiration till dramat Eugénie (1767), som i sin tur inspirerade Johann Wolfgang von Goethe till sitt sorgespel Clavigo.
• Rellstab skrev historiska romaner, bland annat den Napoleonsdyrkande 1812 (4 band 1834; 27:e upplagan 1913), sorgespel, lustspel, lyriska dikter (flera tonsatta av Schubert), operatexter och biografier, men gjorde sig huvudsakligen känd som en skarp musikkritiker på snävt klassisk grund (han underkände Schumann och Chopin) samt genom sitt frimodiga uppträdande mot Henriette Sontags förgudning (Henriette oder die schöne Sängerin, 1826) och mot Spontinis maktfullkomlighet (Über mein Verhältniss als Kritiker zu Herrn Spontini, 1827), vilka bägge skrifter ådrog honom fängelsestraff.
• Redan som gymnasist i Åbo planerade han ett stort sorgespel, Skuggornas hämnd, vars ämne är detsamma som i det sedermera fullbordade sorgespelet Daniel Hjort.
• Schlegel skrev dessutom ett antikt sorgespel, Alarcos (1802), som dock blev en flopp och inte ens kunde hållas kvar på repertoaren av Goethe.
• Här bjuds läsaren på naturskildringar, teckningar av svenskt lantliv, omväxlande med mystiska, drömfyllda medeltidsbilder och sorgespel.
• Sin största framgång hade han inom tragedin med roller som Appius i Leopolds sorgespel Virginia, som Seid i Voltaires Mahomet och som Varner i Trettio år av en spelares levnad.
• I hans sorgespel "Blomman" var både handling och personer skaldens egen uppfinning och icke lånade från hjältesagan eller någon verklig tilldragelse.
• Av hans sorgespel, vilka uppvisar inflytande av Seneca, har Filis, Isabela och Alejandra i berömmande ordalag omnämnts av Cervantes i Don Quijote.
• Schlegels sorgespel (Hermann, 1740, Kanut med flera) och lustspel (Der geschäftige Müssiggänger, Die stumme Schönheit, Der Triumph der guten Frauen, svensk översättning "De goda hustrurs seger", 1750) visar starkt beroende av Gottsched, trots att Schlegel under vistelsen i Danmark avlägsnade sig alltmer från denne sin lärare och råkade in under engelsk påverkan.
• Staaff författade bland annat De origine gentium patridarum (gradualavhandling 1896), en poetisk översättning av Sofokles sorgespel "Kung Oidipus" (i Falu läroverks årsberättelse 1897, omarbetad i Schücks "Världslitteraturen" 1902) och Om den horatianska odediktningen (i Latinläroverkets å Norrmalm årsberättelse, 1910).
• Glover, som under flera år var medlem av parlamentet, utgav 1737 hjältedikten Leonidas (5:e tillökade upplagan 1770), som av whigpartiet hälsades med jubel, samt ballader och klassicerande sorgespel med mera.
• och Corvin de Krukowski, Madame Tallien i François Ponsards Det besegrade lejonet och Rose i samme författares Hedern och penningen, Catherine i Emile Augiers komedi Lejon och räfvar, Hero i Mycket väsen för ingenting och Olga i Edvard Bäckströms sorgespel Dagward Frey.
• Bland hans arbeten märks Kvinnan vid 30 år (1894), Läsaren (1896, museet i Glasgow), Jungfrulig kärlek och Kärlekssång (bronsreliefer 1893 och 1896), Demeter (staty 1898, de tre sistnämnda i museet i Bryssel), Människolivets sorgespel ("Drame humain", av gripande allvar, 1901), Illusionens systrar ("Les sœurs de l'illusion", marmorgrupp 1901, museet i Bryssel), Mot livet (bronsgrupp av tre ynglingar, på samma plats) och bysten Den blinda (med vackert uttryck av resignerad sorg).
• Smollett besökte universitetet i Glasgow, där han sattes i lära hos en fältskär och apotekare, och måste 1741, då han förgäves utbjudit sitt sorgespel The regicide (tryckt 1749), under några år ta plats som fältskär på ett västindiskt.
• Dorat odlade de flesta poetiska genrer, som förekom på 1700-talet, skrev sorgespel som Régulus, lustspel som Le célibataire, fabler, heroider, poésies fugitives, en lärodikt som skådespelarkonsten - La déclamation théâtrale och så vidare.
• Han översatte Nicolas Boileaus satirer, Voltaires "Henriade" (1753), François Fénelons "Les Aventures de Télémaque" (på vers) och tolv franska sorgespel (av bland andra Thomas Corneille, Voltaire och Antoine Houdar de La Motte; samlade 1735) språkrent och formskickligt.
• Ibland hans bästa arbeten räknas Den helige Stefans martyrkrona, Avsked från Amsterdam, Pesten i Neapel och Parisiska bröllopet (sorgespel).
• Han författade en mängd arbeten inom olika grenar av vitterheten, företrädesvis skildrande de lägre ståndens liv, såsom Het werkmansleven (1849), Verhalen uit den ouden tijd (1854), Volksverhalen (1860), Sofia (1872), eller historiska berättelser, såsom Karel de stoute (1876), samt sorgespel och farser.
• I sina sorgespel (Richard III, 1759; Atreus und Thyest, 1766 med flera) sökte han förena fransk-klassicismen med det shakespeareska dramat; bland annat nyttjade han den orimmade femfotade jamben.
• Daniel Hjort är ett historiskt sorgespel av den finlandssvenske dramatikern och lyrikern Josef Julius Wecksell.

Förberedelsen av sidan tog: 81,86 ms.