Definition & Betydelse | Svenska ordet SPEKTRALKLASS

Definition av SPEKTRALKLASS

1. (astrofysik) grupp av stjärnor med liknande yttemperatur, färg och storlek; sju spektralklasser används, från varma, stora och blå stjärnor till något svalare, något mindre och röda stjärnor: O B A F G K M.

Exempel på hur man kan använda SPEKTRALKLASS i en mening

• Solen, med spektralklass G2V, är ett exempel på en huvudseriestjärna: den har varit det i ungefär 4,5 miljarder år och kommer att fortsätta så i ytterligare ungefär 4,5 miljarder år.
• Spektraltyp eller spektralklass är en klassifikation av stjärnor genom det generella utseendet av stjärnans spektrum.
• γ - Gamma Mensae är en dubbelstjärna där huvudkomponenten är en orange jättestjärna av spektralklass K4 III.
• π - Pi Hydrae är en orange stjärna på väg att bli jätte, som har spektralklass K1 III-IV och magnitud 3,25.
• Stjärnan har spektralklass WR pe och betecknas som en luminiös blå variabel och har varierat rejält i ljusstyrka över århundradena.
• α - Alfa Pyxidis är en jättestjärna av spektralklass B1,5 med magnitud 3,67, vilket gör den till Kompassens ljusstarkaste stjärna.
• δ - Delta Aquilae (Deneb Okab) är en dvärgstjärna av spektralklass A 5 och den befinner sig på ett avstånd av 55 ljusår.
• Hopen omger en gulaktig stjärna av 7:e magnituden, en superjätte av spektralklass F5 Ia, som möjligen ingår i gruppen.
• Rigel är en blåvit superjätte med spektralklass B8 Ia, och skiner 40 000 gånger starkare än solen.
• Till exempel är två ljusa stjärnor, en jättestjärna av skenbar magnitud 8,6 och spektralklass B8 III vid nordöstra kanten och en jätte av magnitud 9,1 och spektralklass A0 III i sydvästra hörnet av hopen, för unga för att vara sanna medlemmar i NGC 6940 och är förmodligen bakgrundsstjärnor.
• Alfa Sextantis är en blå till vit jättestjärna av spektralklass A0 III Den har en massa som är ca 3 gånger solens massa, en radie som är ca 4,5 gånger större än solens och utsänder ca 120 gånger mera energi än solen från dess fotosfär vid en effektiv temperatur på ca 10 000 K.
• Beta Camelopardalis har två visuella följeslagare: en stjärna av spektralklass A5 av 7:e magnituden med en vinkelseparation på 84 bågsekunder och en stjärna av 12:e magnituden separerad med 15 bågsekunder.
• Primärstjärnan 12 Camelopardalis A är en orange till röd jättestjärna av spektralklass K0 IIIe, som visar starka emissionslinjer.
• 28 Camelopardalis är en blå till vit stjärna i huvudserien av spektralklass A7 V och förmodas vara en Ap-stjärna med ett överskott av krom i dess spektrum.
• HD 107146 är en gul till vit stjärna i huvudserien av spektralklass G2 V, vilket betyder att den genererar energi genom termonukleär fusion av väte i dess kärna.
• Följeslagaren Delta Antliae A är en stjärna av magnitud 9,65 i huvudserien av spektralklass F9 Ve, där "e"-suffixet anger att det finns emissionslinjer i spektret.
• Primärstjärnan Eta Antliae A är en gul till vit stjärna av spektralklass F1 V Den har en massa som är ca 1,6 gånger solens massa, en radie som är ca 1,8 gånger större än solens och utsänder ca 7 gånger mera energi än solen från dess fotosfär vid en effektiv temperatur på ca 7 100 K.
• Primärstjärnan Theta Antliae A är en blå till vit stjärna i huvudserien av spektralklass A8 Vm, vilket anger att den har förstärkta metallinjer i dess spektrum.
• Gamma Apodis är en gul till orange jättestjärna av spektralklass G9 III och befinner sig i de senare stadierna av dess utveckling.
• Beta Apodis är en orange till gul jättestjärna av spektralklass K0 III, vilket anger att den har förbrukat vätet i dess kärna och har utvecklats till en jättestjärna.

Förberedelsen av sidan tog: 383,07 ms.