Anagram & Information om | Svenska ordet STAMFADERN

Exempel på hur man kan använda STAMFADERN i en mening

• Ätten är känd sedan slutet av 1300-talet, genom stamfadern Sigge Larsson, (väpnaren Sigge Laurensson nämnd 1396–1417 och som var död före 1442/1943), till bland annat Simonstorp i Grolanda socken i Skaraborgs län.
• Om en släkt är "utgången på svärdssidan" betyder det att alla män som härstammar från stamfadern enbart genom män (son, sonson, sonsons son, sonsons sonson och så vidare) har dött.
• Den med visshet äldste kände stamfadern är kyrkoherden i Kville pastorat och prosten i Viken i Bohuslän Gude Axelsen Giedde (levde 1573) och var död omkring 1590 i Kville socken.
• Tidigast kända medlemmarna var stamfadern Filip, och hans hustru Cecilia Knutsdotter Bjälboätten, dotter till svenske jarlen Knut Birgersson (död januari 1208).
• Han var far till Noas far Lemek och enligt Första Moseboken den åttonde stamfadern från Adam till Noa.
• Den äldste kände stamfadern Christen Koch var borgare och handlare i Kungälv vid mitten av 1600-talet.
• Ätten tillhörde högfrälset redan i slutet av 1200-talet, med avsevärda egendomar i Småland, Östergötland och Mälarlandskapen, och känd med stamfadern Öde och hans två söner Leonard och Magnus Ödesson.
• Sir Robert Howard, sonsons sonson till stamfadern Sir William Howard, förvärvade åt sin släkt anspråk på gods och titlar genom sitt giftermål (troligen på 1420-talet) med en dotter till Thomas de Mowbray, Hertig av Norfolk, och deras son John Howard.
• Enligt en sent belagd släkttradition ska stamfadern varit född i Hammarsebo i Målilla socken i Kalmar län.
• Släktens förmenta samband med den danska adliga ätten Rud har icke kunnat bevisas och anses inte troligt, trots att det av stamfadern begagnade släktnamnet Jute synes häntyda på dansk härstamning och ätternas vapen uppvisar likheter.
• Magnus Marinasons ätt, sentida benämning på medeltida södermanländsk högfrälsesläkt ibland kallad Leopard, som möjligen härstammande från kung Valdemar Birgersson, vilket antyds av stamfadern Magnus Marinasons (nämnd 1293-1308) metronymikon kombinerat med att han i sin vapensköld för ett lejon.
• Hans två söner upptog släktnamnet efter födelseorten; stamfadern för den äldre Södermanlandsgrenen, Ericus Kolmodinus (cirka 1590–1649), präst och kyrkoherde i Torshälla, samt stamfadern för den yngre Gotlands- och Västergötlandsgrenarna, rektorn och prosten i Simtuna i Uppland, Michael Erici Kolmodin (1597–1677).
• Den tidigast säkert fastslagne stamfadern till nuvarande ätt är häradshövdingen i Marks härad i Västergötland, Peder Ribbing (död efter 1474).
• Den thailändska Chakridynastin fick tidigt en koppling till Huset Bunnag, och i senare generationer där Bunnagättlingar giftes in både med stamfadern för Huset Norodom i Kambodja, som med släkten Abhaiwongse som styrde Kambodjas provins Battambang, vars ättlingar ånyo giftes in i Chakridynastin, varför de nuvarande kungahusen i Thailand och Kambodja är släkt med varandra, via Battambangsläkten Abhaiwongse.
• Storsarvlax ägdes redan 1450 av stamfadern till den grevliga ätten Creutz, från vilken det genom giftermål 1763 övergick till lagmannen Johan Christoffer von Morian och 1811 till landshövdingen S.
• I adliga ätter avses stamfadern (den som adlades från början), och därefter äldste sonen i rakast existerande led.
• Hon förklädde sig till prostituerad och blev med barn genom sin svärfar, stamfadern Juda, Ers och Onans far, när han inte gav henne sin kvarvarande son, Shela, till make.
• Den hos Anrep angivne stamfadern, Päder Rålamb, skulle ha varit häradshövding i Gästrikland år 1418 och frälseman i Hälsingland med sigill som föreställde ett springande rålamm, det vill säga rådjurskid.
• Enligt en osäker tradition ska släkten ha härstammat från den skånsk-danska släkten Kyrning som också förde en sexuddig stjärna i vapenskölden, och Gustaf Elgenstierna anför i Den introducerade svenska adelns ättartavlor om stamfadern: Olof Nilsson.
• Den historiskt kände stamfadern för de i Reuss regerande linjerna är en Erkenbert (1122), vilken var kejserlig fogde i Weida och Gera och genom giftermål blev fogde även i Greiz, Hof och Plauen.

Förberedelsen av sidan tog: 2 555,83 ms.