Definition, Betydelse & Anagram | Svenska ordet STAVELSER

Definition av STAVELSER

1. böjningsform av stavelse

Exempel på hur man kan använda STAVELSER i en mening

• Särskilt i romansk verskonst så betecknar assonans vokalrim, det vill säga att två betonade stavelser har samma vokalljud.
• Flaggan har nio blå och vita ränder, vilka symboliserar valspråket Frihet eller död, som på grekiska har nio stavelser (Ελευθερία ή Θάνατος, " E-lef-the-ri-a i Tha-na-tos").
• Olika versmått har olika antal takter och/eller stavelser per versrad, olika antal versrader per strof, olika blandningar av betonade och obetonade stavelser, och olika typer av rim.
• Versfot är den minsta enheten i versbunden lyrik och består av minst två stavelser, varav vanligen en är betonad.
• Enligt den traditionella föreställningen ska varje versrad ha fyra betonade stavelser, i mitten av raden en paus (cesur) och i slutet av varje rad ett rim.
• Stigande peon är en stigande versfot som består av fyra stavelser, det vill säga tre obetonade följda av en betonad, till exempel astronomi eller kalabalik.
• Daktyl är en fallande versfot som består av tre stavelser: lång-kort-kort, betonad-obetonad-obetonad (— ∪ ∪).
• Fallande peon är en fallande versfot som består av fyra stavelser, dvs en betonad stavelse följd av tre obetonade.
• Det är guden prajapati som skapar himmel och jord genom att uttala vissa stavelser, som löd: "bhuh, detta ord blev jorden!".
• Verket består i olika upplagor av mellan 24 000 och 43 000 strofer om vardera 16 stavelser.
• Detta versmått utmärks av att varje vers består av två halvverser, vilka innehålla sexton stavelser, vart och ett har mittcesur samt mycket fri meter, dock alltid slutande jambiskt.
• Tautacism är en ful ljudlikhet mellan närstående ord eller stavelser, till exempel i den från Fliegende Blätter härstammande anekdoten om den tyske vigselförrättaren, som utlåter sig: "du der du die da und du die du den da zu Ehegatten nehmst" eller den svenska satsen: "knappen kan knappast knäppas knotar Knut".
• Ordaccent skiljer sig från ordton huvudsakligen genom att ordaccent primärt utnyttjar relativ tonhöjd mellan olika stavelser inom ett ord, medan ordton i högre grad kan karakteriseras som en absolut tonhöjd, eller ett tonförlopp inom en enda stavelse.
• Språket har vissa likheter med morsealfabetet i det att det sammansätts av ett mindre antal grundelement som är kod för bokstäver, stavelser och speciella ljud.
• Rytm beskriver talets variationer i tid, det vill säga längden på stavelser, ord eller fraser i förhållande till varandra.
• Eftersom alla tänkbara ord omöjligt kan finnas inspelade måste man istället konstruera åtminstone de ovanligare orden med hjälp av antingen helt syntetiserade språkljud, fonem, eller genom att klippa ihop stavelser ifrån förlagrade inspelade fonem.
• Det är vanligare att det uppstår fonetisk hiatus, när vokaler bredvid varandra uttalas med flera stavelser (ord som exempelvis janu-ari och speci-ell).
• Det karaktäriseras av en distinktion mellan kort och lång vokal, vilket är betydelsebärande i betonade stavelser.
• Den kan också förekomma aspirerad, framför allt i början av betonade stavelser, men är inte fonematiskt skild från den icke-aspirerade.
• I europeiska språk förekommer den vanligen bara i slutet av stavelser, däremot så finns den som uddljud i de traditionella dialekterna i södra Västerbotten.

Förberedelsen av sidan tog: 99,38 ms.