Definition & Betydelse | Svenska ordet STJÄLKARNA

Definition av STJÄLKARNA

1. böjningsform av stjälk

Exempel på hur man kan använda STJÄLKARNA i en mening

• Från de nedliggande stjälkarna utgår upprätta blombärande grenar med blommorna samlade i fåblommiga kransar i bladvecken.
• Blomställning är en toppställd kvast, ca 20 cm lång, med blommorna samlade i små flockar längs stjälkarna.
• Sötpotatis är en perenn ört, stjälkarna är dock ettåriga och växten lever vidare genom sina rotknölar.
• Blommorna är blåvioletta, stjälkarna är raka, gröna med bredflikiga blad (tre till fem större flikar).
• Bredvid stjälkarna utsänder jordstammen långa revor, som slår rot i sin yttersta ände och där ger upphov till ett nytt stånd.
• Bladen är trådsmala och sitter motsatta eller tre och tre i kransar på de tunna stjälkarna, bladslidorna är hinnartade.
• Parkslidet är en beståndsbildande och flerårig ört, 50–250/300 De bambuliknande och ihåliga stjälkarna är upprätta, mycket kraftiga, till färgen rödaktiga eller blådaggiga.
• Rosenrotsläktet liknar kärleksörterna (Hylotelephium) men har kraftiga, fjällbärande jordstammar som skiljer sig drastiskt från de ovanjordiska stjälkarna.
• Det är även ett ståtligt, i trädgårdar ofta odlat dekorationsgräs, bildande en stor tuva av långa smala, mot jorden bågböjda blad, ur vilken de 2 till 3 meter höga stjälkarna uppväxer.
• Efter parningen lägger honan äggen tillsammans med hanen, i stjälkarna på vattenvegetation som sticker upp ovanför vattnet, till exempel halvgräs som starr.
• Bladen som är betydligt talrikare än stjälkarna är karaktäristiskt ljusgröna med tydligt vinröd bladslida.
• Galbanum, Gummi-resina galbanum, är ett så kallat gummiharts och består av den mjölkliknande avsöndring som efter insektsstyng sipprar ut från stjälkarna, men som sannolikt också utvinns genom medvetna ingrepp från människans sida.
• Av de många arterna är de flesta svåra skadedjur på Korsblommiga växter som rovviveln (Ceutorhynchus rapae), som är blågrå till färgen och lever inuti bladskaften och stjälkarna på unga kålplantor, och kålgallviveln (Ceutorhynchus assimilis), som är svart och i synnerhet på undersidan tätt beklädd med vitgula fjäll och vars larv ger upphov till runda gallknölar på rötterna, främst kring rothalsen på kål, rovor, och andra korsblommiga växter.
• Taken konstruerades med hjälp av en konformad ram av störar och som taktäckning användes stjälkarna från hirs.
• Vid allvarliga angrepp kan stödjevävnaden i stjälkarna ätas upp vilket leder till att stjälken knäcks.

Förberedelsen av sidan tog: 165,20 ms.