Definition, Betydelse, Synonymer & Anagram | Svenska ordet STRUPHUVUD

Definition av STRUPHUVUD

1. (anatomi) rörformat organ (larynx) i halsen på däggdjur, vilket förbinder svalget (farynx) med luftstrupen (trakea), och vars funktion är att skydda de nedre andningsorganen samt att frambringa ljud

Exempel på hur man kan använda STRUPHUVUD i en mening

• En röstventil är en liten ventil i mjuk plast som sitter mellan luftstrupen och matstrupen hos laryngektomerade (personer vars struphuvud är bortopererat) för att dessa ska kunna prata trots att luftstrupen inte slutar i munhålan, utan i ett hål på framsidan av halsen.
• Som alla arter i familjen saknar den trumhinna och struphuvud, och kan endast frambringa svaga, kväkande ljud.
• Laryngopharynx, även kallad hypopharynx, är inom anatomi den nedre delen av pharynx (svalget), återfinns från struplockets, epiglottis, övre kant och tills uppdelningen i larynx (struphuvud) och esofagus (matstrupen).
• Laryngafon eller strupmikrofon är en mikrofon som placeras i kontakt med struphuvud eller käke, och vars vibrationer vid talet uppfångas av en piezoelektrisk mikrofon.
• Den behandlingsform som främst används för att behandla sjukdomen är strålbehandling, men i de fall då cancern återkommer kan struphuvud och stämband behöva tas bort.
• Huvud- och halscancer är ett samlingsbegrepp som omfattar cancer, utgående från läpp, munhåla, näsa, bihålor, svalg, struphuvud och spottkörtlar.

Förberedelsen av sidan tog: 169,36 ms.