Definition & Betydelse | Svenska ordet SULTANERNA

Definition av SULTANERNA

1. böjningsform av sultan

Exempel på hur man kan använda SULTANERNA i en mening

• Ibrahim Lodhi, död 21 april 1526, tillhörde en afghansk klan och var den siste av sultanerna i Delhi och han styrde över en stor del av norra Indien 1517-1526.
• moskén Quwwat ul-Islam, en av landets äldsta moskéer, gravarna efter sultanerna Iltutmish och Alauddin Khalji och det ej färdigbyggda 25 meter höga tornet Alai Minar, ett försök av Alauddin Khalji att bygga ett dubbelt så högt torn som Quatab Minar.
• I Istanbul används det ofta för att hänvisa till mausoleer för de osmanska sultanerna och andra adelsmän och notabiliteter.
• Sinan var från 1538 arkitekt åt sultanerna Süleyman I, Selim II och Murad III och var verksam i hela osmanska riket, från Budapest till Damaskus, där han lär ha ritat 334 större offentliga byggnader.
• Dolmabahçe var från början en bukt i Bosporen som gradvis fylldes ut under 1700-talet för att bli en kunglig trädgård åt de osmanska sultanerna; därav kommer namnet, bestående av dolma, "fylld", och bahçe, "trädgård".
• Fram till erövringen av Konstantinopel 1453 växlade platsen för sultanens residens mellan Manisa och Bursa under sultanerna Beyazit I (1389-1402), Mehmet I (1403-1421), Murad II (1421-1451) och Mehmet II (Erövraren) (1451-1481).
• Kalifen i Bagdad vägrade bekräfta hennes utnämning, och eftersom sultanerna i Egypten betraktade kalifen som dess överordnade och hans godkännande som dess legitimering, blev hennes ställning ohållbar.
• Det Kejserliga haremet (turkiska: Harem-i Hümâyûn) i det ottomanska riket var den avdelning av det osmanska hovets hushåll tilldelad för hustrur (före detta slavar), konkubiner (slavar), kvinnliga släktingar och tjänare (slavinnor eller slaveunucker) åt de osmanska sultanerna fram till 1908.
• Beskyddare av de två heliga moskéerna (Arabiska: خادم الحرمين الشريفين Ḫādim al-Ḥaramayn aš-Šarīfayn), ibland översatt som De två nobla fristädernas tjänare eller Beskyddare av de två heliga städerna, är en religiös kunglig titel som har använts av många muslimska härskare, bland annat Ayyubiderna, Mamluksultanatet, sultanerna i Osmanska riket, och dagens kungar i Saudiarabien.

Förberedelsen av sidan tog: 119,92 ms.