Definition & Betydelse | Svenska ordet SYNTAKTISKA

Definition av SYNTAKTISKA

1. böjningsform av syntaktisk

Exempel på hur man kan använda SYNTAKTISKA i en mening

• I svensk grammatik benämns ofta substantivens grundform, vilken också används för fler syntaktiska funktioner – inklusive objekt, som nominativ.
• En ordstam är den grundläggande del av ett ord till vilket ett affix kan fogas för att fylla olika syntaktiska funktioner.
• En sats är en syntaktisk enhet som vanligen består av ett predikat och de övriga satsdelar som det aktuella språkets syntaktiska regler kräver.
• Man kan på olika grunder skilja mellan accepterade finlandismer och oaccepterade, officiella och talspråkliga, allmänt etablerade och mer tillfälliga och slutligen mellan lexikaliska, semantiska, morfologiska, fraseologiska och syntaktiska finlandismer.
• Ett parseträd är en datastruktur som exempelvis kompilatorer bygger vid den syntaktiska analysen av källkod, och som sedan används för semantisk analys av det program som källkoden beskriver.
• Agentens morfologiska och syntaktiska egenskaper beror på språktyp: i nominativa språk är agenten identisk med subjektet i aktiv sats, i ergativa språk står agenten i ergativ.
• Generativ grammatik är ett samlingsnamn för syntaktiska teorier inom språkvetenskapen som syftar till att både beskriva och förklara språkets syntaktiska form.
• Betydelsen av ett sammansatt uttryck bestäms av de lexikala betydelserna av dess komponenter, dessas grammatiska betydelser samt den syntaktiska strukturen av hela uttrycket.
• Med representation som ett lingvistiskt begrepp avses en avbildning av den syntaktiska eller semantiska strukturen hos (vanligen) en fras eller en sats.
• De anförda exemplen illustrerar de tre mest typiska syntaktiska kontexterna där ellips kan förväntas.
• Representation (lingvistik) – ett lingvistiskt begrepp avses en avbildning av den syntaktiska eller semantiska strukturen hos en fras eller en sats.
• Seriella verbkonstruktioner är syntaktiska konstruktioner som består av två eller fler verb som delar samma argument, tempus, modus, och aspekt och tillsammans uttrycker en eller flera omedelbart på varandra följande händelser.
• Utom några medeltidsskalders skrifter utgav han Über die Endsilben der altnordischen Sprache (1877) och Beschreibung der isländischen Sage (1881), avhandlingar om Nibelungensagan (1885), Hervararsagan (1887), Waltherssagan (1888), Östgotiska hjältesagan (1889), Orendel (1892), forntyska dramat (1896, 1898) och slutligen, jämte Ferdinand Detter, Sæmundar Edda (1903), vars anmärkningar innehåller värdefulla syntaktiska samlingar.
• Satsens egentliga huvudverb underställs i frågor och negerade satser hjälpverbet do som böjs efter subjekt och tempus, och hjälpverbet placeras sedan i den syntaktiska position verbet enligt gängse germanska meningsbyggnadsregler skulle få.
• Lokus är inom lingvistiken ett paraplybegrepp som omfattar både huvud- och dependentmarkering, det vill säga huruvida syntaktiska relationer i ett givet språk tenderar att markeras morfologiskt på antingen på huvudet eller på dess dependent(er) i en fras eller en sats.
• Pronomenhopp eller objektskifte kallas det syntaktiska fenomen som, för svenskans del, innebär att obetonade objektspronomen inte placeras på objektets ordinarie plats i huvudsatsen, utan i en position mellan det finita verbet och satsadverbialet.
• Processen inbegriper också medvetandegörande av svenskans morfologi, syntaktiska element, prosodin i sin helhet samt reduktioner, vilket lägger en god grund för fortsatt språkutveckling.

Förberedelsen av sidan tog: 124,15 ms.