Definition & Betydelse | Svenska ordet TALAMUS

Definition av TALAMUS

1. (fysiologi) en del (thalamus) av mellanhjärnan (diencefalon) vilken bland annat utgör en omkopplingsstation för sensoriska nerver

Exempel på hur man kan använda TALAMUS i en mening

• Hypotalamus, hypothalamus, är en region i hjärnan, belägen under talamus på undersidan av mellanhjärnan.
• Framförallt hanterar talamus sinnesintryck och fungerar som relä för information som skickas mellan olika delar av hjärnan.
• Det är främst uttryckt inom områden, som senare utvecklas till lillhjärnan (cerebellum), talamus (thalamus) och basala ganglierna (nuclei basales).
• Det olösliga proteinet hopar sig in i talamus, en region i hjärnan som bland annat deltar i regleringen av sömn och vakenhet.
• Globus pallidus spelar en viktig roll i de basala ganglierna, tillsammans med framför allt striatum och talamus, och är därmed av stor betydelse vid viljestyrda rörelser.
• Beroende på hur hypestesin yttrar sig kan den bero på en stroke i talamus, andra neurologiska skador eller sjukdomar, vara en biverkning av läkemedel, eller vara ett psykiskt symtom på till exempel hysteri eller dissociativa störningar (dissociativ anestesi).
• Det finns också i nervcellernas mitokondrier, framför allt i luktloben, hippocampus, striatum och talamus, men inte i hjärnbarken eller cerebellum där den bara finns i cytosolen.
• Signalering går sedan till talamus, som i sin tur skickar tillbaks signalering om när rörelsen skall utföras till premotorarean av gyrus praecentralis.

Förberedelsen av sidan tog: 71,02 ms.