Definition, Betydelse & Anagram | Svenska ordet TALAREN

Definition av TALAREN

1. böjningsform av talare
2. böjningsform av talar

Exempel på hur man kan använda TALAREN i en mening

• Att efterfråga publikens omdöme om en fråga och därigenom implicit säga att publiken och talaren har ett gemensamt intresse i frågan.
• Staden är uppkallad efter Cicero, New York, som i sin tur är uppkallad efter Marcus Tullius Cicero, den romerske talaren och politikern.
• Han kom helt ung till Rom för att studera och blev där upptagen i en krets av snillrika och framstående män av Valerius Catos skola, såsom skalderna Licinius Calvus och Helvius Cinna, talaren Hortensius och historieskrivaren Cornelius Nepos.
• Korniskan var utspridd i Cornwall fram till år 1777, då den sista talaren dog i byn Mousehole, fast språket har ändå återupplivats och har i dag cirka 3 500 talare.
• Detta förutsätter att talaren använder sig av ett språkligt system, där man efter behov kan skilja mellan olika “språk”, “dialekter”, “sociolekter” och “idiolekter”.
• Bland rollerna kan nämnas Amonasro i Aida, Sharpless i Madama Butterfly, Ping i Turandot, Scarpia i Tosca, talaren och Papageno i Trollflöjten, de fyra basrollerna i Hoffmanns äventyr, Figaro i Barberaren i Sevilla, titelrollen i Macbeth, Jago i Otello och Swedenborg i den för honom specialskrivna operan Hemligheter, i vilken han gestaltar Emanuel Swedenborg.
• Den bristfälliga ljudtekniken gjorde att talaren (nästan alltid en man) tvingades artikulera tydligt, och rösten lät gäll och nasal vid uppspelning.
• Alexanders beundran för den atenske talaren och diplomaten Demades gör att han behandlar staden milt, trots dess deltagande i upproret.
• Motsatsen till epifor är anafor, med detta menas att talaren upprepar ett ord eller en fras i början av flera meningar.
• Inom lingvistiken används person för att beskriva vilken roll ett givet nomen spelar i en sats, till exempel huruvida nomenet utpekar talaren, den tilltalade, det omtalade eller någon annan roll.
• Ett varierande uttal förändrar inte ordets betydelse, men ger mycket annan information om talaren, till exempel var denne kommer ifrån (dialektalt uttal), vilken utbildning eller social miljö talaren kommer ifrån (sociolektalt uttal), men även den omedelbara kontext som talaren befinner sig i.
• Fri variation innebär att ett fonems olika allofoner kan uppträda utan att den omedelbara språkliga kontexten kräver en given allofon, det vill säga talaren har fritt val bland ett antal allofoner.
• Anafor (från grekiskans anaphérō, "jag upprepar") är en stilfigur där talaren upprepar ett eller flera ord i början av flera meningar eller satser.
• I sammanhang där talaren har en mindre synlig roll, exempelvis i sportsammanhang, på marknader och festivaler, används istället ordet speaker.
• Han utgav också många böcker och översättningar, däribland om Heliga Birgitta, om skalden Lars Wivallius, om Karl den store, kärlekssagan om paret Abaelard och Héloïse, Francesco Petrarca, om Samuel von Pufendorff, komedin Andria av Terentius, 2007 en handbok i talekonst "Konsten att få rätt" och 2008 Ciceros bok "Om talaren".
• Inte bara för att ge utrymme för syresättning hos talaren utan också för att skapa olika former av innehåll och tyngd i det som förmedlas.
• Upprepning (Repetition): Under varje omgång får talaren inte upprepa några ord förutom de som ingår i ämnestiteln.
• Den atenske talaren och diplomaten Demades skickas till det makedoniska hovet, men blir där avrättad, antingen av den makedoniske regenten Antipater eller dennes son Kassander, efter att de har fått veta, att Demades har intrigerat med den förre regenten Perdikkas.
• Beroende på sammanhang kan det vara utformat som en presentation av talaren själv vilket gäller för så kallade egoföredrag inom Rotary, eller som en minnesteckning över talarens föregångare som i Svenska akademien.
• Efter att ha erövrat Aten från Makedoniens regent Polyperkhon överlåter Kassander styret över staden till den atenske talaren, statsmannen och filosofen Demetrios Falereios.

Förberedelsen av sidan tog: 128,70 ms.