Definition, Betydelse, Synonymer & Anagram | Svenska ordet TEMPUS

Definition av TEMPUS

1. (lingvistik) böjningskategori hos verb som uttrycker relativ tid

Exempel på hur man kan använda TEMPUS i en mening

• Ett finit verb är ett verb som är böjt för att (bland annat i svenskan) uttrycka tempus och modus: (indikativ, konjunktiv eller imperativ) och/eller för att ange personen som utför verbhandlingen.
• Preteritum, eller dåtid, är ett tempus i bland annat svenska och andra germanska språk, som används allmänt för att beteckna dåtid.
• Detta modus finns i svenskan endast i ett tempus, presens, men i vissa språk, till exempel latin, finns även en futurum imperativ, uppmaning om något som kommer längre fram.
• Futurum exaktum är ett sammansatt tempus som anger "något avslutat vid en punkt i framtiden", dvs vad som kommer att ha skett.
• Urindoeuropeiska hade inga tempus, utan verben böjdes beroende på om handlingen var pågående, avslutad eller upprepad:.
• I svenskan används ingen särskild futurumböjning av verbet, utan övriga tempus samt infinitivformer används i olika sammansatta konstruktioner, ofta tillsammans med hjälpverb som ska eller kommer att (till exempel på måndag ska jag göra det, på måndag gör jag det, på måndag har jag gjort det).
• Synen på vad perfekt är varierar också: En del språkläror beskriver den som presens ur en viss grammatisk aspekt (perfekt-aspekt, som kan vara skild från perfektiv aspekt), andra beskriver den som ett tempus.
• Uttrycket kommer ursprungligen ifrån en versrad ur Vergilius Georgica, nämligen Sed fugit interea, fugit irreparabile tempus vilket översätts ungefär till "Under tiden flyr den oersättliga tiden".
• För verb, vilka med avseende på de finita formerna konjugeras, rör det sig om person, tempus, modus och diates.
• Det innebär, att man tenderar att inte böja orden, utan att istället använda självständiga småord (partiklar, prepositioner, etc) för att ange grammatisk information som kasus, numerus, tempus, etc.
• Det kan synas självklart att verb behöver tidsformer, tempus, som arbetar – arbetade, och att ental och flertal behöver anges om föremål, men där finns språk som inte anger numerus på substantiv eller tempus på verb.
• Historiskt presens, även kallat praesens historicum från latin, är en grammatisk term för ett tempus (tidsform), som beskriver tidigare skeenden som nutida händelser.
• Seriella verbkonstruktioner är syntaktiska konstruktioner som består av två eller fler verb som delar samma argument, tempus, modus, och aspekt och tillsammans uttrycker en eller flera omedelbart på varandra följande händelser.
• Varje suffix står för ett grammem inom en grammatisk kategori, med undantag av att några ändelser betecknar både ett grammem inom tempus och ett grammem inom modus.
• Satsens egentliga huvudverb underställs i frågor och negerade satser hjälpverbet do som böjs efter subjekt och tempus, och hjälpverbet placeras sedan i den syntaktiska position verbet enligt gängse germanska meningsbyggnadsregler skulle få.
• Futurum simplex är ett sammansatt tempus som anger "något som ska bli gjort i framtiden", dvs vad som kommer att göras.
• Hennes forskning har främst rört verb och deras aktionsarter och tempus, samt hur barn tillägnar sig verb.

Förberedelsen av sidan tog: 111,93 ms.