Definition & Betydelse | Svenska ordet TONHÖJD

Definition av TONHÖJD

1. (musik, fysik) mått på en tons frekvens som den upplevs, angivet i tonnamn och oktav

Exempel på hur man kan använda TONHÖJD i en mening

• En manskör är normalt fyrstämmig, och stämmorna är i fallande tonhöjd: tenor 1 (t1/t), tenor 2 (t2/tt), bas 1 (b1/b) och bas 2 (b2/bb).
• En person som är tondöv kan inte identifiera skillnader i tonhöjd (skillnader mellan olika ljudfrekvenser, toner), vilket resulterar i att personen inte kan återge exempelvis en melodislinga korrekt.
• Gehör (från tyskan) är förmågan att uppfatta tonhöjd med en sådan grad av medvetenhet och förståelse att man kan spela melodier utan hjälp av noter.
• Förtecken är symboler som används i notskrift för att ange höjd, sänkt eller återställd tonhöjd hos de noter förtecknen avser.
• Även gyllene snittet och Pythagoras upptäckt av sambandet mellan tonhöjd och strängars/pipors längd anses som en del av den proportionslära som fick stort inflytande under renässansen i Europa, där proportionstänkandet inte bara påverkade konsten utan på olika sätt även musiken, astronomin och de gryende vetenskaperna kemi och fysik med flera.
• Stämmorna kallas uppifrån och ner i tonhöjd: tenor, lead, baryton och bas, och melodin ligger i lead-stämman, inte i den högsta stämman som i traditionella körarrangemang, vilket ger en helt annan klang.
• På häckplats är fjällvråken en ljudlig fågel, med vanligast ett ormvråkslikt jamande, men med gällare röst och något mer fallande i tonhöjd.
• Ordaccent skiljer sig från ordton huvudsakligen genom att ordaccent primärt utnyttjar relativ tonhöjd mellan olika stavelser inom ett ord, medan ordton i högre grad kan karakteriseras som en absolut tonhöjd, eller ett tonförlopp inom en enda stavelse.
• De framträder som tydliga band vid spektralanalys av sådana ljud och flyttar sig inte när ljudets tonhöjd ändras.
• Hanen har även en alternativsång med sex till åtta dova hoande ljud som stiger successivt i volym, tonhöjd och tempo, dock avtagande precis på slutet.
• Vibrato är en musikterm för att en ton skall spelas (sjungas) med små, snabba, regelbundna förändringar i tonhöjd.
• Ett trackerprogram är en typ av sequencer, där samplingar och deras egenskaper, såsom tonhöjd och volym, ordnas på en tidsskala.
• Grav accent – ordaccent där röstens tonhöjd sjunker under uttalet av den ordstavelse som har huvudtryck, se ordaccent.
• Akut accent – röstens tonhöjd stiger en aning under uttalet av den ordstavelse som har huvudtryck, se ordaccent.
• Ljudkällan i elektroniska instrument utgörs av oscillatorer (för tonande ljud) eller brusgeneratorer (för slagljud och andra tonlösa ljud), som kan vara analoga eller digitala, eller så använder de digital samplingsteknik som kan återge tidigare inspelade ljud i varierande tonhöjd.
• Det hade vanligtvis en rad labialpipor i två fots tonhöjd och ett par oktavers omfång, kanske också ett par bordunpipor ibland.
• Om två toner har samma tonhöjd men noteras på olika sätt, så kallar man tonerna enharmoniska – till exempel tonerna ess och diss.
• Dessutom beskrivs strupsång ofta som att den ger känslan av mer än en tonhöjd åt gången, det vill säga att lyssnaren uppfattar två eller flera distinkta musiknoter, medan sångaren producerar en enda vokalisering.
• Intonation kan inom musiken ha flera betydelser som alla har att göra med att precisera en tonhöjd, ett intervall eller att optimera en klang hos ett instrument.
• Dock delar lalo inte den omkastning av tonhöjd i laryngaliserade stavelser som kan anses vara ett av kännetecknena för den nordliga yipho-gruppen.

Förberedelsen av sidan tog: 92,67 ms.