Definition & Betydelse | Svenska ordet TONLÄGE

Definition av TONLÄGE

1. tonhöjd eller tonfall eller liknande (d.v.s. en mer eller mindre varierbar egenskap hos t.ex. mänsklig röst)
2. (bildligt) den sinnesstämning eller (brist på) samarbetsvilja som genomsyrar eller antyds i en debatt eller diskussion eller liknande

Exempel på hur man kan använda TONLÄGE i en mening

• Låtarna kännetecknas ofta av medryckande melodier, stark sång i högt tonläge och energiskt 16-delsbaserat staccatospel på gitarr och bas, genomgående markerat med snabbt monotont spel på bastrumman/-trummorna (populärt kallat "dubbeltramp").
• Den börjar i traditionellt högstämt tonläge ("Nu kom den första frosten") och övergår i associationer till alltings förgänglighet ("färg av lik och mull och ben").
• Locklätet beskrivs som likt korttålärkans, men grövre och mer varierat, medan sången är mycket lik kalanderlärkan, dock mer monoton och med djupare och hårdare tonläge.
• När en tunn luftstråle passerar kan resultatet bli en stark och klar ton i samma tonläge som en klarinett fast med mindre omfång, cirka en och en halv oktav.
• Deadpan eller torr humor är att avsiktligt inte visa några känslor eller ändringar i tonläge under ett komiskt framförande, ofta för att kontrastera mot ämnets löjlighet.
• Det går givetvis att ställa ytterligare krav på sammanfattningar, så att bibehåller samma tonläge och stilsort som originaltexterna och att innehållet inte motsäger sig själv om avsnitt valts ur texter med olika perspektiv på samma sak.

Förberedelsen av sidan tog: 59,54 ms.