Definition & Betydelse | Svenska ordet UNDERVIKT

Definition av UNDERVIKT

1. (om person) det att ha för låg kroppsvikt i förhållande till sin längd /jämfört med vad som anses vara hälsosamt/; det att ha ett BMI under 18,5 (vuxen)

Exempel på hur man kan använda UNDERVIKT i en mening

• Kroppsmasseindex eller BMI (efter engelskans body mass index) är ett mått för en persons eventuella över- eller undervikt.
• Överdrivna kostrestriktioner, självsvält, tvångsbeteenden kring mat, och undervikt, ibland kraftig, ses ofta i samband med detta.
• De led av undervikt, menstruationsproblem, magbesvär, huvudvärk och järnbrist, och saknade lust till det mesta.
• Eftersom omvandlingen av testosteron till östrogen är beroende av fettvävnad kan det också uppkomma vid undervikt, till följd av anorexia nervosa, svält eller hård fysisk träning.
• Eftersom kvinnor omvandlar en stor del av sina androgener till östrogener, kan tillståndet också bero på att förutsättningarna därför är sämre, till exempel vid undervikt eller dysfunktionella äggstockar.
• Barnfetma kan möjligtvis vara associerat med lägre IQ hos både föräldrarna och barnet själv; i tämligen stor utsträckning beror barnfetma på okunskap hos föräldrar om barnets näringsbehov samt på föräldrarnas inställning till fetma (föräldrar är mer benägna till oro vid undervikt).
• Sjukdom botades genom att återställa balansen, och tappning av vätskorna var vanligare än försök att stimulera återbildning av den kardinalsaft som var i undervikt.

Förberedelsen av sidan tog: 76,46 ms.