Definition, Betydelse & Anagram | Svenska ordet UTFART

Definition av UTFART

1. väg som leder ut, eller färd (med fordon) ut, från ett område

Exempel på hur man kan använda UTFART i en mening

• Den är känd sedan 1600-talet och på 1930-talet stod i en mindre, uppodlad backe några hundra meter om gården Norra Stutby och där strax intill byns utfart står den fortfarande.
• Porte de Clignancourt, plats vid Paris innerstads norra utkant, där det tidigare låg en utfart från staden (jämförbar med Stockholms tullar).
• Porte d'Orléans, plats i Paris innerstads södra utkant där det tidigare låg en utfart från staden (jämförbar med Stockholms tullar).
• Porte de la Chapelle, plats i Paris innerstads norra utkant där det tidigare låg en utfart från staden (jämförbar med Stockholms tullar).
• För tåg 25307 stod utfartssignalen (huvudsignal som reglerar utfart från station) i Falun på stopp men föraren fick tillstånd av fjärrtågklareraren att passera denna, dock utan att informeras om det flyttade mötet.
• Niki Lauda körde bara 73 varv men tillgodoräknades ett extra varv efter att hans utfart från depån varit blockerad.
• En milsten som markerar ½ mil från Stockholm och har texten "Sotholms härad", står just där Gamla Dalarövägen ansluter till Söderhagsvägens norra utfart, ungefär i sänkan innanför Drevvikens sydöstra vik.
• Autostradan var en fyrfilig landsväg som byggdes under andra hälften av 1940-talet mellan Jönköpings östra utfart i Österängen och Huskvarnas västra utfart vid Kavlabron.

Förberedelsen av sidan tog: 80,56 ms.