Definition, Betydelse & Synonymer | Svenska ordet VÄPNARE

Definition av VÄPNARE

1. (medeltid) ung man i vapentjänst under en riddare

Exempel på hur man kan använda VÄPNARE i en mening

• Anders Isaksson, död efter 1445 (tidigast, levde ännu 18 januari 1445), väpnare, Svenskt riksråd och innehavare av Östanå säteri på 1430-talet.
• Bo Jonsson (Grip), född senast i början av 1335, död 20 augusti 1386, var en svensk väpnare, riksråd, drots och därmed under sin levnad en av de mäktigaste i Sverige näst kungen, Magnus Eriksson, och senare kung Albrekt av Mecklenburg.
• Anders Isaksson, död efter 1445 (tidigast, levde ännu 18 januari 1445), väpnare, Svenskt riksråd och innehavare av Östanå säteri på 1430-talet.
• Bo Jonsson (Grip), född senast i början av 1335, död 20 augusti 1386, var en svensk väpnare, riksråd, drots och därmed under sin levnad en av de mäktigaste i Sverige näst kungen, Magnus Eriksson, och senare kung Albrekt av Mecklenburg.
• Peder Ribbing av ätten Ribbing var herre till Svansö och levde 1438, då han var väpnare och riksråd som ingick i Sammanbindelsen om Riksens Rätts, Lagens och Privilegiers beskärmelse.
• Den 29 augusti 1493 kallas han väpnare, då han gjorde ett jordbyte på gården Svanserid med Gudhems kloster.
• Nils Kettilsson (Vasa), död tidigast 1378, var väpnare, svenskt riksråd och fogde på slottet Tre Kronor, häradshövding i Frötuna skeppslag i Roslagen.
• Enligt Gabriel Anreps ättartavlor var ättens äldste kände medlem en väpnare Lars på 1300-talet, vars son Slatte Laurentzson skulle ha givit ätten dess namn.
• Eftersom en del länder i Europa under medeltiden under flera perioder saknade kung (som kunde "slå", eller dubba riddare) var antalet väpnare stort.
• Knut nämns som väpnare i ett förpliktelsebrev som fadern avgav när han övertog Viborg 1403, och omnämns som riddare den 16 juli 1408, då han befann sig hos kung Erik av Pommern i Danmark.
• 1351 – Under det pågående bretonska tronföljdskriget utkämpas en arrangerad drabbning mellan sextio ädlingar, riddare och väpnare (30 på var sida) från de båda bretonska slotten Josselin och Ploërmel, vilken går till historien som De trettios kamp.
• Knut Posse, född i början av 1440-talet, död 25 mars 1500 på Kastelholm, Åland, var väpnare, riksråd och hövitsman över flera slottslän.
• Sonen Peter Israelsson var väpnare, och stod märkligt nog under striderna om Sveriges krona på kung Magnus och kung Håkans sida.
• Greger Magnusson, väpnare, riksråd och hövitsman, son till Magnus Trottesson (Eka) och Märta Magnusdotter (Kase); godsägare av godset Eka 1411–1434.
• Trolle blev immatrikulerad vid universitetet i Rostock 1480, nämns som väpnare 1485, sadlade om från sin kyrkliga karriär och blev riksråd 1487.
• Kallades väpnare 5 november 1491 då han tillsammans med hustrun Margareta Ivarsdotter skiftade jord.
• Jösse Eriksson, (egentligen Jens Erikssøn), död 9 december 1436 (avrättad i Motala), var en danskättad fogde och väpnare i Kalmarunionens Sverige, under Erik av Pommern.
• Han var frälseman, hövitsman hos kung Gustav Vasa och väpnare, son till en Peder som troligen var bonde och Anna Arvidsdotter Kåse.
• Hässleholms säteri är känt sedan 1539, då Matz Torbensen, väpnare och hövitsman i Göinge, titulerade sig själv som "Herre till Hesselholm".
• Den berömde bågskytten och poeten Yorimasa anade "ugglor i mossen" och begav sig med sin väpnare en natt ut i palatsets trädgård på spaning.

Förberedelsen av sidan tog: 104,35 ms.