Definition & Betydelse | Svenska ordet VARIETETERNA


VARIETETERNA

Definition av VARIETETERNA

  1. böjningsform av varietet

Antal bokstäver

12

Är palindrom

Nej

18
AR
ER
ET
NA
RNA

1

1

612
AEN
AI
AIN
AIR


Sök efter VARIETETERNA på:



Exempel på hur man kan använda VARIETETERNA i en mening

  • Rättika kallas på svenska de odlade varieteterna av växten Raphanus sativus som har en stor rot (egentligen en uppsvälld stamknöl) som antingen är avlång eller rund.
  • De fem varieteterna delas in i två dialektgrupper: en sydlig, talad främst i Altajrepubliken, med idiomen standardaltaiska och telengitiska (talat av telengiter), och en nordlig, talad främst i Altaj kraj, med idiomen tubalariska, kumandinska och tjelkanska (talat av tubalarer, kumandiner respektive tjelkaner).
  • Språken som talas på slätterna - tene ka, tomo ka och jamsay - har dock största antalet talare, och jamsay och tombo anses vara de mest konservativa varieteterna.
  • I affin algebraisk geometri, där varieteterna lever i ett affint rum, är en sluten mängd i Zariskitopologin en mängd på formen.
  • Ett exempel är att man kan säga att standardsvenska är en språklig varietet, och dialekter som älvdalska eller gotländska är andra språkliga varieteter, utan att rangordna eller värdera varieteterna.
  • Den spelade en viktig roll i spridningen av den ömsesidiga begripligheten hos talare av olika iriska dialekter, som dessförinnan hade exponerats för de olika regionala varieteterna i betydligt mindre utsträckning.
  • Hypotesen förklarar inte skillnaden mellan den nordiska språkliga varieteterna, men ger en språkintern delförklaring: uppkomsten i svenskan och norskan av vokalen ɞ, och dess långa allofon.
  • Engelska är visserligen inte de jure officiellt språk i dessa länder, och det finns ingen officiell normering av engelskan i någotdera landet, men århundradens hävdvunna språkliga konventioner i förvaltning, utbildning och kultur har skapat en relativt liten men orubblig skillnad mellan varieteterna.
  • De svenska språkliga varieteterna, såväl folkmålen som det begynnande standardspråket, hade ursprungligen tre grammatiska genera (genus): femininum (kvinnokön), maskulinum (manskön) och neutrum.


Förberedelsen av sidan tog: 128,90 ms.